Surrender to Jonathan

Jag lever för tillfället ett ganska så trevligt, men lite händelsefattigt liv. Ni vet den där känslan av att man går lite halvt i dvala; temperaturen faller ute, halsduken viras ett extra varv och vattenkranen i näsroten börjar läcka. Blogginläggen blir därefter. Så man kan inte påstå att jag var svårövertalad när Heppie igår kväll talade sig varm för fredagens konsert med Jonathan Richman på Trädgår'n. På hemvägen idag stannade jag därför till vid Pustervik och köpte en biljett. Lite musik har ju aldrig skadat. Såvida det inte är något med Mariah Carey.