Det är år 2005 och filmen Everything is illuminated har haft premiär över hela världen. Den marknadsförs som en independentfilm och har han den där hobbiten i huvudrollen. I filmen, som för övrigt varmt kan rekommenderas, finns en ung ukrainsk tolk som med sina något tillkrånglade, och många gånger totalt felaktiga, översättningar livar upp tillställningen ordentligt. Tolken spelas av en man som heter Eugene Hütz.
Akt 1, nutid. Chalmers kårhus:
Eugene Hütz springer upp på scenen tillsammans med sitt band Gogol Bordello. Han är klädd i tajta röda jeans och har en rysk militärkavaj slängd över axlarna. Den kraftiga slokmustasch får honom att se ut som en mer sliten variant av Earl i TV-serien My name is Earl. Han pratar engelska med en rysk brytning värdig Robin Williams i sina bästa stunder och han sjunger som om han har ätit ett halv kilo krita innan han gick upp på scen. Med sju grymma musiker - de flesta östeuropeiska immigranter - eldar de på under en gryta bestående av lika delar balkangung, punkskrammel, gladreggae, zigenarbröllop och en irländsk pubafton med alldeles för många Guinness. Kombinationen är fantastisk! Redan innan bandet går på scen står publiken och dansar och sedan blir det bara bättre. Musikerna duellerar så att strängar och stråkar ryker och det märks att de har genuint roligt. Avslutningen är helt formidabel där bandet spelar ett medley av alla tänkbara sätt att avsluta en konsert - alla rockklyschor i en enda konsert - med den skillnaden att de vägrar att sluta spela. Efter dryga två timmars fest klingar den sista tonen slutligen ut och lokalen töms sakta* på lyckliga och svettiga människor som alla bara vill se mera!
Epilog:
Samma år som Everything is illuminated släpptes såg jag på Göteborgs filmfestival en förhandsvisning av en dokumentärfilm om just Eugene Hütz och hans band, kallad Gogol Bordello Non Stop. Detta var mitt första möte med bandet och filmen visades i just Chalmers Kårhus där de nu spelar. Cirkeln är sluten.
Ridå och stormande applåder.
* Maken till seg garderobsbetjäning har jag aldrig varit med om! Hur kommer det sig att två garderobiärer på ett fullsatt Trädgår'n lyckas med konststycket att tömma garderoben mycket snabbare än vad de ÅTTA (!!!) garderobiärerna gjorde på Chalmers Kårhus?! Skärpning!
Detta var förövrigt inlägg nummer 400! Grattis till mig!
2 kommentarer:
FAN
Att man inte var där! Verkar vara totalt asgrymt! Jag missade förövrigt NMA i exeter (1h bil härifrån) i söndags för att jag var trött. Börjar jag gubba till mig, eller är det bara småbarnsföräldrasyndromet?
Pata:
Är rädd att jag nog måste svara "både och" på din fråga. ;)
Skicka en kommentar