Ledigt, ledigt, ledigt...

... och jag tror att jag nästan är botad från mitt bloggberoende!

Nostalgikväll på Trädgår'n...

... med de tyska skrammelrockarna Einstürzende Neubauten. Publiken består övervägande av svartklädda män. Medellängden på stället är troligtvis längre än på någon annan konsert jag har varit på genom åren. Jag känner mig nästan kort. Det är ingen tvekan om vem som bestämmer i bandet när man ser Blixa Bargeld på scen. Helt svartklädd och barfota domderar han de andra musikerna med arga blickar och irriterade gester. Maniskt lägger han den långa luggen på plats gång efter gång. Han har en mittbena med precis lika mycket hår på vardera sida. Trummisen sitter bakom ett ytterst oortodoxt trumset bestående av olika plåtar, sågklingor och en lång metallfjäder. Det plockas fram och spelas på avloppsrör av plast, oljefat, frigolitchips och byggnadsställningar. Och det låter... vackert! Riktigt vackert! Det blir en liten svacka på mitten av konserten men sedan tar det fart igen. En fantastisk konsert!

Vem som helst kan vara kung i köket med ett sådant här förkläde!

Listigt

Linda har börjat planera för New York-resan om en dryg månad. Hon skriver listor. En av listorna omfattar allt det smink och konstiga krämer hon skall köpa. Det är en rätt så underhållande läsning eftersom många av produkterna har roliga namn; Hope in a jar eller When hope is not enough. Det är en lång lista - hela fem A4-sidor med krämer och annat hokus pokus! Min lista är kort än så länge. Det står bara en sak på den: Köp ett större badrumsskåp.

Deutschland, Deutschland übertrevligt!

Efter föregående inlägg grämde jag mig så bittert över att jag glömt solglasögonen hemma så att jag åkte hem och hämtade dem. Passade samtidigt på att byta till sommarjackan. För det är ju varmare i kontinentaleuropa! Trodde jag. Jag såg åtminstone cool ut där jag stod och huttrade i gråvädret iklädd min svarta skinnjacka och solglasögon.

Resan till kontinenten var en annan femma. Vi åker från Trelleborg till Rostock på båten Hucklyberry Finn. Kvar i hamn ligger Robin Hood och Peter Pan. När det sedan visar sig att kaptenen på vår färja heter Kapten Krook blir det nästan för mycket av det goda. Vi vrider oss av skratt. Passagerarna på färjan visar sig en fredagskväll bestå av 99% manliga truckchaufförer. Jag räknade till totalt 5 personbilar på hela färjan. Matsalen luktade en konstig blandning av stekt mat, gubbsvett, lätt desperation, testosteron och Wunderbaums, och mina två kvinnliga medresenärer fick finna sig i att bli rejält uttittade.

Efter landkörning tidig lördagsmorgon begav vi oss så till vår destination: En byggnad vi fem resenärer alla varit inblandade i att rita. Det var svart, förkolnad fasad och schyssta linjer. Ungefär så som jag har tänkt mig efter alla ritningar och bilder. Vi blir guidade av Herr Hildebrandt. Som regissören alltså. Våra referenser till filmen G som i gemenskap verkade dock gå honom rakt över huvudet. Det kan ha berott på att han inte pratade svenska. Efter guidning blev det weissbier, god mat och ordentlig gränsshopping. Köpte på mig en del öl, vin och sprit. Dagens fynd var en fin whisky för endast 280:- som på Systemet kostar hela 570:-. Den smakar till på köpet helt fantastiskt gott! Bilen hem gick liksom nästan på knäna*. Hemkomst till det kära Göteborg i arla söndagsstund där jag lapade så mycket sol jag bara hann. Våren är här! Igen.

* Bil(dl)igt alltså. Bilar har inga knän.

Ich habe sauerkraut in meine lederhosen

Jag skall på hemligt uppdrag till tyskklingande trakter i helgen. Billig gränsshopping ligger med på agendan, men det är inte huvudskälet till resan. Det är sol ute, helgen ligger så nära så nära, snuvan är definitivt på nergång, jag har inte någon mögel i lägenheten, men jag har glömt att ta med mig solglasögonen. Kort å gott: Nästan allt är bra!

Hoppas ni får en skön helg!

Ni kan avboka begravningsbuketterna och blåsa faran över!

Är enbart lite snuvig nu, och min kropp som spritter av all den energi den inte har fått göra av med under dagen. Världens bästa Linda var dessutom förbi och matade mig med pizza och jättefin choklad! Fast jag överväger om inte det råa skrattet hon utbrast i när hon såg mig i min misär* väger ner pizzan och chokladen.

* Det kan å andra sidan ha berott på mjukisbyxorna, Hugh Hefner-morgonrocken och den piffiga röda halsduken (som så fint matchade min röda och söndersnutna näsa). I så fall är hon förlåten, även om min manlighet blev lite stukad. Bildligt talat alltså! Herregud vad tar du mig för...

Jag är nästintill döende. Åtminstone känns det nästan så när jag snyter mig. Och som grädde på moset har arbetarna på gården dragit fram det tunga maskineriet. Hela huset skakar. Eller så är det bara mina frossbrytningar som är förvillande lika ett skakande hus.

Måndagsmorgon i sängen

- Linda?
- ...
- Godmorgon!
- ...
- Hallå?
- Mmmmm... jag sover!
- Det är en stor loppmarknad på Nordhemsskolan idag. Den börjar kl 8.
- Jag går inte på den idag!

-Nä, jag är inte bitter. Bara lite irriterad över att ex-frun tog villan, Picassotavlan och bilen. Och barnen. Båten fick hon i alla fall inte - man måste ju dra gränsen någonstans!

Söndagsmorgon i sängen

- Linda?
- ...
- Linda, skall vi gå upp?
- ...
- Hallå?
- Mmmmm... jag sover!
- Det är en stor loppmarknad på Nordhemsskolan idag. Den börjar kl 10.
- Vad ligger du här och drar dig för? Skynda dig upp! Genast!

Psst! Ni skvallrar väl inte för någon...

... men man kan faktiskt ta hissen ner till Trädgår'ns garderober och på så sätt slippa en stor del av köerna. Inte för att jag någonsin skulle göra något sådant då.

There's something rotten in the state of Majorna!

Det har sedan en tid tillbaks känts en lätt instängd lukt i min lägenhet. Sådär lite kvalmig; inte helt frisk. På sistone har emellertid lukten blommat ut ordentligt och det luktar nu fullt utvecklat mögel. Dåligt mögel alltså - inte sådant där som finns i goda ostar som man använder som svepskäl för att få dricka massa rödvin. Styrelsen är meddelad och har redan gått ronden med fuktmätare i handen. Röd lampa och ilskna pip i köket. Fukt från fasaden. Imorgon kommer de riktiga fuktmätarna med sina proffsmaskiner och viktiga utlåtanden. Fortsättning följer...

Arbetsveckan från helvetet är avklarad och jag är som en punkterad ballong. Blogginspirationen tryter. Dagarna har på sistone sett ut ungefär så här: Jag kommer till jobbet med en klar bild av allt som måste göras, sätter mig ner och startar datorn, sedan börjar telefonen ringa, mailen droppa in och arbetskamraterna komma förbi och ställa frågor. När dagen har gått har jag knappt påbörjat det jag avsåg att göra från början. Det är utmattande men samtidigt riktigt roligt! Tycker dock lite synd om min stackars praktikant som har uppenbara problem att få audiens hos mig - jag sitter antingen i möte eller i telefon när han kommer förbi. Jag försöker dock att se det som att jag gör honom en god gärning; han får ju bättre kondition genom att gå de fyra trapporna upp och ner några gånger per dag!