Fulhack

Visst är det väl ändå hysteriskt kul att hackare har tagit över ett epilepsiforum för att där plantera in massor av blinkande animationer? Eller är jag onormal som tycker det?

Läs mer här.

Tidsvill

Missade att ställa om väckarklockan i morse - vilket jag inte märkte förrän jag kommit till jobbet en timme senare än vanligt. Sedan missade jag fikat! Jag lite orolig för min hälsa: Kan man få jetlag av sommartidsomställningen?

Franska Hörnet - här är vi otrevliga på både franska och svenska!

Eftersom Pata och Lott var hemma i Sverige på blixtvisit i helgen bestämdes att vi på lördagen skulle ut och äta något gott. Efter lite vin och ost i Casa del Björnen traskades det därför ut i Göteborgskvällen på jakt efter en trevlig restaurang. Efter lite om, men och fullsatta ställen hamnade vi på Franska Hörnet där vi blev förpassade till ett bord. Beställningen togs: En fisksoppa, två entrecôte, och jag skulle ha oxfilé. När rätterna kommer in; tre entrecôte och en fisksoppa, börjar farsen. Jag ursäktar mig och påtalar att jag faktiskt har beställt en oxfilé, medium rare. Servitrisen försvinner iväg några minuter, återvänder, och börja förklara för mig att jag minsann inte alls har beställt någon oxfilé! Du beställde en entrecôte. Varken jag eller någon annan i sällskapet håller med. Efter mycket tjafsande försvinner servitrisen slutligen iväg och lämnar mig ångades av ilska vid bordet. Andas, Björn, andas! säger Linda. Minuterna går och till slut kommer det ändå en tallrik med oxfilé till min plats. Men servitrisen verkar inte kunna släppa det vid det, utan måste tvunget kommentera: Det var ju tur att du inte ville ha den well done, för det hade tagit längre tid! Jag ångar mer än oxfilén, maten smakar ok, men middagen är för min del redan förstörd sedan länge.

Boknördstestet

Oj, detta var visst värre än vad jag trodde. Musiknörd - javisst! Kaffenörd - jo, men ganska! Boknörd? Njaä. Tänk om jag plötsligt får ett sug att bära hemstickade tröjor och loafers och att bli bibliotekarie?! Tror jag måste sluta läsa så många böcker. För säkerhets skull alltså.

Ouch!

Trevlig helg! Nu blir det after work!

Klubbad

Vi har en trevlig tradition här på jobbet att den som fyller år bjuder arbetskamraterna på något till fikat. Därför låg det idag mängder av godisklubbor på fikaborden. Jag valde en Dumleklubba - måhända av vissa nostalgiska själ - öppnade den, och blev helt ställd! Hur beter man sig? Skall man slicka på den? Suga på den? Bita? Allt jag provade kändes fel. Jag har totalt tappat klubbrutinen. Hjälp!

Ni kan vara lugna. Detta handlar inte om mig. Jag är snäll.

Tredje gången gillt?

På grund av de dåliga norska vägarna över fjället, och för att bilen har odubbade vinterdäck, bestämmer vi oss för att åka till Tandådalen och Hundfjället istället för till Trysil. Safety first. Men även den is som finns på de norska vägar som leder till Sälenfjällen är jobbig, så vi turas om att köra de 12 milen dit och tillbaka. På påskaftons morgon är det min tur att köra dit. Det är ett strålande solsken och isen gnistrar på vägen. Nästan framme i Tandådalen blir jag stoppad av en polis för en rutinmässig kontroll av körkort och för blåsning i alkomätare. Är väl kanske lite glömsk mitt i allt för jag glömmer att dra åt handbromsen. Så medan jag tittar ner och försöker krångla fram körkortet ur skidbyxorna börjar bilen sakta rulla bakåt. Polisen väcker mig med ett: Kanske bäst att du drar åt handbromsen? Fumlar lite förläget med bromsen och visar upp det gamla körkortet som föreställer en annan Björn från en annan, glömd, tid. Blåsningen visar negativt och körkortet gäller. Trots det fula kortet.

Även på påskdagen skiner solen, och mycket riktigt står poliserna på samma plats. Två poliser står framme vid vägen och två andra halvligger i solgasset på polisbilen motorhuv. Polisen kommer fram till den öppna rutan och hälsar. Jamen, det är ju du som rullade bakåt igår! Jag får blåsa, men slipper visa körkortet.

På annandag påsk hoppas jag nästan att polisen skall stå där bara för att se om jag även slipper att blåsa. Det gör de inte.

[Gla:d po:sk]

Om ni nu i helgen befinner er i antingen Trysil eller Tandådalen, och ser någon med en svart jacka som åker skidor riktigt jäkligt bra, så kan det vara jag. Det finns ju faktiskt en liten chans att jag lär mig åka såpass bra tills dess.

Glad Påsk, och måla nu inte för många kycklingar!
De brukar ogilla det och är dessutom väldigt svåra att göra rent efteråt.

Det kom ett mail från Svenska Postkodlotteriet:

Tack för ditt mail. Vi har nu lagt in en spärr på din adress i vårt register.

Jag visste väl att de goda makterna skulle segra till slut!

Skitiga duken har blivit ren - och helt förstörd!

Kungstorgets Lunchkafé, även kallat "Skitiga duken", har under några år nu varit ett säkert lunchhak, speciellt på de tisdagar då de serverar Stekt fläsk med Raggmunk! Man har alltid kunnat lita på att bli ordentligt mätt till en billig penning, sittandes inträngd på någon av de slitna stolarna eller galonsofforna. De bruna panelväggarna, de gamla tavlorna, det flottiga taket och de slitna väggmålningarna har andats ett riktigt, prima gammalt inrökt lunchkafé - av den goda sort som numera är ytterst svår att finna. Dessvärre kan man numera räkna bort "Skitiga duken" från den skaran eftersom de nya ägarna, till min fasa, har målat väggarna vita, köpt hemska nya möbler och bytt lingonsylten mot en annan äcklig sort! Stället kan nu misstas för vilken sunkig vägkrog som helst. Själen är borta. Det har ändrat på ett vinnande koncept. Dessutom har de höjt priserna och minskat portionerna.

Sorry kaféet; det är du och inte jag. Du har förändrats och jag känner inte längre igen dig. Det är slut mellan oss och framöver tänker jag äta fläsk med raggmunk någon annanstans.

Det blir skidåkning till helgen så jag lånar ihop till skidkläder av bröderna. Den ena brodern är dock mitt emellan lägenheter och har allt nerpackat. Jag är upptagen, men du kan väl leta lite och se om du hittar!

Jo... visst... låt mig börja här... eller?

Vi skall se Regina i New York!

Med perfekt tajming för vår New York-resa skall Regina Spektor spela för oss! Biljetter är nämligen köpta till en välgörenhetskonsert med henne, Cindy Lauper, B52:s, Indigo Girls med flera. Hela kalaset är i Radio City Hall och Carson Kressley från Fab 5 är värd! Det kommer säkert att bli alldeles gorgeous!

- Mother may I? - Ja, det får du!

Det är några månader efter julafton och det är äntligen dags att använda julklappen från Linda: Biljetter till Tegan and Sara i Stenhammarssalen! Humöret är dessvärre lite upp och ner hos oss båda, det verkar vara begynnande förkylningar på gång. Publiken vid Konserthuset är blandad och förväntansfull. Jämfört med den publik som normalt går hit så är det ovanligt tätt med tatueringar och piercings. (Tror jag, vem vet vad man kan hitta dolt under minkpälsar och kostymer?) Förbandet består av tre tjejer från New York och heter Northern State. De sägs vara en kvinnlig motsvarighet till Beastie Boys, och den jämförelsen är inte helt dum! Med grym energi, skön humor och ett kul mellansnack får de igång publiken trots att alla sitter ner. Eftersom jag inte har en aning om vad det är vi kommer att höra blir jag glatt överraskad och halvt golvad. Det är riktigt bra! Efter konserten står hela bandet ute i lobbyn och pratar glatt med publiken. Sympatiskt!

Efter en kort paus är det dags för huvudakten: Enäggstvillingarna från Vancouver, Kanada: Tegan and Sara. De är små, svartklädda och näst intill identiska där de står framme på scenen. Det börjar lite trevande och Sara klagar med lite förtäckta ordalag på att vi som publik inte riktigt är med dem. Det är svårt att vara det när man sitter ner. Någon låt senare har de flesta fattat galoppen, rest sig och ställt sig framme vid scenen. Konserten tänder till något. Fast jag tycker det haltar något. Antingen har även tvillingarna en lite låg dag, eller så är det så här de alltid är. Mellansnacken är lite väl långa och samtliga musiker verkar nästan lite blasé över att stå på scen. Another day at work. Fast när jag får höra några av favoriterna, som Back in your head, Nineteen och Are you ten years ago, fungerar det grymt bra! Det är tungt och tajt och trummorna dunkar på som vanvettigt. Men varför spelade de inte Monday, monday, monday? Efter konserten blir det promenad hem med stopp för en obligatorisk burgare på 7:ans. Sedan huvudet på kudden och sova sött. Varifrån kommer all denna trötthet? Är det inte sommar snart?

Detta är ett inlägg.

Nödig?

Nog för att det förekommer att man stannar länge inne på toaletten, men det här är väl ändå att överdriva lite?

Den svenska avundsjukan

Jag tycker lite synd om Björn Gustafsson. Ja, eller kanske inte direkt synd ändå. Än. Men han är ju himla kul, omtyckt, rolig och hypad just nu. Alla rycker och sliter i honom och det ordnas namninsamlingar för att man vill se honom i alla Melodifestivalens miljarder tävlingsomgångar.* Och det innebär ju att man, eftersom man är svensk, måste tycka illa om honom om ett tag. Den svenska avundsjukan. Vi kan ju bara inte låta det gå bra för någon. Så det är nog lite synd om honom ändå. Eller är det kanske att gå händelserna i förväg?

* Antar att det måste till lite humor i det programmet eftersom musiken inte är mycket att hänga i granen.

Tredje gången gillt

Hur stor är egentligen risken att tre olika personer under loppet av två minuter tappar sin mat och sitt porslin på golvet i lunchrummet? Först efter att den tredje tallriken fallit i golvet vågade jag slappna av och kunde försiktigt bära min mat till bordet - förvissad om att statistiken var på min sida. Jag klarade det helskinnad.

Helgen Älge.

Fredag och konserter i Lisebergshallen: Those Dancing Days, Adam Tensta och Mando Diao. Missar det mesta av Those Dancing Days, men det vi ser verkar bra. Adam Tensta må verka vara en udda artist i sammanhanget, men med en trummis och en hårt rockande gitarrist får han hallen att gunga ganska så ordentligt. Mest udda på scen är killen med den den gröna hoodjackan som under hela konserten står längst fram på scenens högersida och rappar med och gör "hip hop-moves", fast utan att varken ha någon mikrofon, instrument eller överhududtaget någonting med resten av gänget att göra. Min teori är att han är någon slags praktikant, fast Adam - om du läser detta - skippa praktikanten nästa gång; han är bara löjeväckande. Mando Diao däremot består inte av några praktikanter - de är rena fullblodsproffs! Det märks verkligen att de har varit ute i världen och turnerat, för det är kaxigt, snortajt och riktigt bra - trots att jag inte har lyssnat mer på dem än vad som har spelats på radio. Alla de 2500 13-åringarna i hallen sjunger med i falsett.

På lördagen blir det en utflykt till Resteröds fabriksutförsäljning i Ljungskile. Jag åker därifrån 800 kr fattigare och med tre schyssta tröjor och en halsduk. Kul ställe - jag vill tillbaks! På kvällen blir det äntligen dags för det omtalade lammköttet hemma hos morsan och Arne. Det är som väntat helt fantastiskt och morsan verkar vara fullständigt lyrisk över Linda. Det talades till och med öppet om att hon skulle kunna vara dottern hon aldrig fick. Kul - men lite scary!

Åh! Just det ja! Quizet. Vi kom två, trots att jag hade huvudvärken från helvetet, bara drack cola och kaffe, och trots att Oskar tillfälligt avvek från kvartetten till förmån för "fjälligare" trakter. Antar att den andraplatsen beror på att vi är grymt bra*. Minst.

* Det kan också ha berott på att vi lånade in Malin som lagmedlem istället.

Invasionen

Plötsligt en dag var de där. Först i badrummet; någon enstaka liten flaska eller burk. Färgade vätskor i och utländskt namn på etiketten: Clinique, L'Oréal. Jag visste inte ens att de tillverkades i sådana små storlekar. Tänkte att det är väl ok. Sedan hände något och de verkade föröka sig exponentiellt, som kaniner. Nu står de plötsligt överallt! Tusentals.

Herregud! Vad gör ni kvinnor egentligen med alla burkar, krämer och konstiga vätskor?

Björnen v2.0

Jag tror att jag har blivit en mjukare och mindre tävlingsinriktad människa. Idag lät jag t.ex. tre personer cykla om mig på vägen hem* och det kändes inte ett dugg konstigt.

* Att de sedan hade så dålig kondition att jag i Stigbergsbacken cyklade om dem igen kan väl inte jag rå för?

-Öhm... nörd?

Lördagsutflykt till Science-Fictionmässa i Eriksbergshallen tillsammans med Linda och Kevin. Största fokuset för dagen: Att med kameran fånga så många nördar som möjligt. Nerd-spotting. Kommer fram till en hall som nog för tillfället måste vara det ställe i Skandinavien med störst antal underliga hakskägg per kapita. Jag ser långa, korta, breda, bisarra, mesiga och till och med finniga hakskägg! Fascinerande! Kryssar fram mellan bord fyllda med signerade idolbilder, plastdockor, DVD-filmer, Rollspel och allt annat mellan himmel och jord. Om man betalar en peng kan man även få autografer och bilder tillsammans med sådana berömdheter som Lance Henrikson (Frank Black från Millenium, Bishop från Aliens mm) Lawrence Makoare (Sauron och Lurtz i Lord of the Rings) Linda Blair (Exorcisten) Ken Colley (Admiral Piett i Star Wars) samt Michael Winslow (Cadet Larvelle Jones från Polisskolan - ni vet den svarte killen med alla ljuden). Lyckas gå därifrån utan att köpa en endaste liten grej, även om det lockade lite att köpa en signerad bild på Michael Caine eller Ned Flanders. Kort och gott en riktigt kul eftermiddag!

Lance Henrikson och Lawrence Makoare.

Döden går ronden. Eller är det kanske bara Erik, grannpojken?

En liten teaser från helgens eskapader:

Fortsättning följer...