Gott Nytt År!

Hej go vänner!
Inför det stundande nya året och inför firandet i dess ära kommer här några råd och visdomsord från mig till Dig:

• Se till, nu när Du har chansen, att ge ett riktigt osannolikt nyårslöfte - för ingen lyfter ju särskilt mycket på ögonbrynen när man sviker ett sådant.
• Drick endast god champagne under hela kvällen - om man skulle få huvudvärk av det imorgon har man åtminstone supit med stil.
• Ät bara av de godaste snittarna, och öppna gärna undre "våningen" av Alladin-asken innan den första är slut. Du är värd det.

Sist men inte minst: Ha ett fantastiskt gott nytt år!
Kram på Dig!

På spaning efter den tid som flytt

Fick av min mor strax innan jul en påse med mina gamla barndomsteckningar. Någon vis man, som säkert är död nu (de brukar vara det), har sagt att man då och då skall göra bokslut över den tid som flytt. Vad passar då inte bättre än att göra det inför ett skinande nytt 2007? Presenterar mina fynd här nedan och hoppas kunna klargöra för er (och för mig) varför jag är just jag.






















Detta måste ha varit en av mina allra först egenhändigt skrivna önskelistor. Man kan redan här ana att jag hade stora ambitioner - vem vill inte ha ett lok, en robot och en ödla? Kanske kan man även ana ett kreativt sinnelag eftersom flera ord verkar vara på ett helt eget språk. Dessvärre har jag glömt detta språk så jag kan inte översätta RADJÅST YDJGGP för er. Förslag mottages tacksamt.























Jag hade tidigt ett utpräglat sinne för rätt och fel.
Här är ett diagram över bra och dåliga saker . Lägg märke till den överkryssade sprutan och cigaretten i nedre delen av bilden. På den goda sidan ser ni en fisk och massa grejer som ser ut som grönsaker - dvs inte något godis som man kunde förvänta sig att vilken normal 6-7-åring som helst skulle rita. Antar att jag var duktigt indoktrinerad i "den rätta läran" genom alla de Pogo Pedagog-bildspel man tvingades genomlida...
















Jag värnade även om den lille mannen som arbetade i gruvan. Eller så är detta en allegorisk skildring av mitt liv på dagis.























Sist men inte minst uppskattade jag tidigt det sköna i tillvaron. Vid 7 års ålder ritade jag mästerverket "Kullar och bullar". Jag misstänker att min mamma lätt generat försökte skyla över den nakna sanningen genom att skriva titeln upp och ned. Antar att ni är mer klarsynta än så.

Hittade en lapp i gömmorna...

Kamraterna

Det finns vanliga kvällar, och det finns kvällar som man kan leva på flera dagar på bara minnet av dem. Igår var en sådan kväll. Låt mig berätta.

Började kvällen hemma hos P & C med Skärets fisksoppa, vin och en allmänt bra stämning. God mat är alltid en bra start! Skönt att se att F hade en bra dag och var på samma glada humör som tidigare. Det finns mycket styrka och livsglädje i den tjejen!
Tog vagnen in till stan, Nefertiti och kvällens begivenhet: Konsert med Skåne Ljudpark och Kamraterna. Bakom detta oansenliga namn döljer sig inga mindre än Timbuktu och Magnus Tingsek med vänner. Musikerna byter instrument med varandra under konsertens gång och plötsligt spelar trummisen tvärflöjt! Allra störst på scenen är den 165 cm (?) korte Timbuktu. Det är ren glädje i luften. Plötsligt förstår jag precis vad Tingsek menar när han sjunger från scenen, och jag skrålar glatt med:

Just a couple of years ago
I hooked up with some people I just knew would know
how to live their life clearly based on themselves
people of truth who put fire in you.
Ohh I'm so lucky we get to inspire each other.
Oohhh I'm so glad we got together.

Ohh how I love to be around this particular place I found.
No stress at all would waste our time.
Nobody's letting anybody down.
It's a world of its own in here.
We get to love each other deeply.

Tack vänner för att ni finns och för att ni är de ni är!

Den obekväma sanningen

Dagens post blir i 2 varianter, där den ena är något närmre sanningen än den andre. Fast jag avslöjar inte vilken som är vilken.

Variant 1:
Eftersom jag nu under flera dagar, visserligen välbehövligt, har levt en ytterst slapp och okonstruktiv tillvaro kände jag att det idag var dags att ta tag i livet och göra något nyttigt. Således gick jag upp i ottan, åt en stadig frukost och tog mig till gymmet för första gången på en dryg vecka. Konstigt nog var det inte så många där som jag trodde att det skulle vara, trots allt julmatsfrossande. Jag lyfte några ton skrot och gick sedan hurtigt till närmsta systembolag för att köpa vin till kvällens fisksoppa och skumpa till nyår (Bollinger RD 1995, 1041:- Rekommenderas varmt!). Sitter nu och väntar på att disk- och tvättmaskinerna skall bli klara, samt överväger om jag skall måla om hallen eller tvätta bilen.

Variant 2:
Vaknade vid 10; lite senare än vad jag planerat. Käkade en tallrik yoghurt och tog sedan bilen in till gymmet. Varför gå till gymmet när jag har betalt pengar för att bli anfådd där? Väl framme kom jag snabbt fram till att det inte alls var kul att träna idag. Tog därför som pliktskyldigast 15 minuter crosscountry-maskin och lyfte några lätta tyngder så att det såg ut som att jag var duktig. Man kan ju inte gå därifrån direkt utan att ha gjort en endaste ansats. Dessutom så var det ju söta flickor där.
Släpade mig sedan ner till närmsta systembolag för att köpa vin till kvällens fisksoppa och skumpa till nyår (Bollinger Special Cuvée Brut, 339:- Rekommenderas varmt!). Sitter nu och väntar på att disk- och tvättmaskinerna skall bli klara, samt överväger om jag skall lägga mig i soffan eller sängen.

Brutus och de svikna idealen

Jag tycker inte om deckare. Så fort jag plockar upp en bok som refereras till som att vara en deckare så får jag en olustig känsla i magen och lägger snabbt den ifrån mig. Deckare är en simpel form av underhållning som läses av folk som köper Absolute Music-skivor, införskaffar alla sina kläder på Dressman och som har idolbilder på Ernst Kirchsteiger uppsatta på kylskåpet.

Så tyckte jag iallafall tills alldeles nyligen, då jag lätt motvilligt plockade upp Stieg Larssons bok Män som hatar kvinnor. Nu har jag kapitulerat helt. Stieg är en gud - trots att han stavar sitt namn så konstigt. Jag är en Brutus som totalt har svikit mina ideal.

Nu skall jag iväg till närmsta mack och köpa den nya Absolute Music-skivan. Det är en dubbel-cd som bl.a. innehåller Basshunters nya hit Vi sitter i ventrilo och spelar DotA.

Bordshockeyturneringen i full fart.
Här ser ni Sverige (jag) mot Finland (bror P). Det slutade som sig bör med vinst för Sverige.

En annan dag

Idag vankas årets traditionsenliga annandagsmiddag hemma hos moster med glögg, bordshockeyturnering och ännu mer julmat. Antar att de flesta av er nog tänker: Mer julmat? Har han inte tröttnat på det såhär efter jul?
Nä, faktiskt inte. Jag brukar på annandan längta efter ett riktigt julbord. Ett bord med sill, skinka och allt det där andra som skall finnas för påminna oss om en man med röd mössa som blev uppspikad på ett träd för att han sa "ho-ho" hela tiden.
Jag förväntar mig inte att ni riktigt skall förstå detta - men ni har ju inte heller ätit av min fars julbord på julafton. Vi talar alltså om mannen som har gjort ordet provisorium till sitt motto. Jag fick klara mig hela julaftonen utan sill! Förstår ni vidden av detta? Jag fick visserligen så mycket Mamma Scans och prinskorvar som jag kunde äta, några kokta brysselkål och en bit skinka. Men ingen sill.
Så jag gjorde det bästa av situationen och tog en snaps. Och sedan en till. Någonstans i bakgrunden hörde jag Mowgli och Balou tjattra: "Äta myror? Visst sörru, kittlar dödsskönt i kistan!"

Smalband

Har varit utan min älskade bredbandsuppkoppling under dagen. Ringde till operatören (med mobilen eftersom IP-telefonen också var död) för att höra vad det var som var fel. Fick ett telefonsvararmeddelande om att de hade en driftsstörning i mitt område pga av elavbrott och att de uppskattar att det kommer att lösas under dagen. Sedan hänvisade de till sin hemsida för mer information.
Hallå? Personal? Hur fan skall jag kunna se den utan någon internetuppkoppling? Någon borde ge deras kundansvarige smisk. Lite granris skulle nog göra susen.

Vem har lurat alla barnen?

Så var ännu en jul avklarad. Morsan bodde kvar på samma ställe, Kalle Anka klarade sig ner för berget i sin husvagn, skinkan var god, farsgubben lyckades även i år glömma av att rimma på sina julklappar, och jag lyckades glömma att ringa mormor. Precis som vanligt alltså.

Är egentligen ganska så kluven till allt vad jul heter: Visst är det kul att träffas, käka ihop och ge bort saker, men det går så lätt på rutin. Lite som att gå till tvättstugan med jämna mellanrum: Saker snurrar runt, det kan bli ganska så blött, och sedan bär man hem massa torra grejer. Skillnaden är att man inte har några förväntningar på tvättstugan.
Eller nä förresten; det var ju en herrans massa år sedan jag slutade ha förväntningar på julafton. Tror jag slutade med det i det ögonblick jag förstod varför farsan alltid skulle köpa kvällstidningen just på julaftonskvällen. Och varför han aldrig hade någon sådan med sig när han slutligen kom tillbaks.

Och då fick Tomten mammas kram och kyss
Sedan sa hon, "Åh, vad du är bra!''
Nej ingen ser att det är du
Men jag såg att det var
Tomten mamma kysste i går kväll.

Sucker.