Ett litet vänskapligt tips till killen som stod bredvid mig på spårvagnen idag:

Den där midjekorta, beige och luddiga ulljackan du hade på dig; den är inte särskilt... uhum... trendig, och framför allt; den luktar som en hel flock pensionerade kameler.

Tvåa. Damn!

Bergman vs. Brunch

Ni vet tillfällena då man nästan slits isär för att man inte kan välja? När man blir tvungen att välja mellan två lika goda ting. Delad. Sprungen i tu. Detta var inte ett av de tillfällena, men det kanske fanns ett uns av den känslan. För vi hade sovit lite för länge och var lite för sena till Filmfestivalsvisningen av Ingmar Bergmans Viskningar och Rop. Vi hade inte ätit frukost och vi var mycket hungriga. Brunch versus Bergman? Mättnadskänsla och välbefinnande versus svårmod och ångest? Svårt val.

Vitt vin och snittar till lunch är gott, nyttigt och danar karaktär!
Speciellt när det är gratis.

Vad åt ni till lunch idag?

Darjeeling, hockeysnus och larmade murar

Efter en dag med postrån (och en på grund av detta inte fullt fungerande stad) samt flytt av min arbetsplats till en lokal i uppgången bredvid* tar jag och Linda igen oss med lite film: The Darjeeling Limited. Fast innan dess laddar vi upp med en riktig nostalgitripp i form av Hockeysnus och Snusklubbor. Film är såklart bäst på bio, och i detta fallet är det Biopalatset som gäller - ni vet stället där en bit av Göteborgs gamla stadsmur finns bevarad i bottenvåningen. Jag är sedan länge frälst i Wes Andersons filmer och The Darjeeling Limited är ingen besvikelse. Många skådespelare återkommer från tidigare filmer, filmspråket är glänsande och detaljerat, dialogerna naiva, mänskliga och underfundigt roliga. Sedan är det färgerna! Eftersom det mesta utspelar sig i Indien är de därefter: Mustiga och varma. Musiken är som vanligt briljant! Om ni gillade The Royal Tenenbaums, A Life Aquatic och Rushmore så måste ni absolut gå och se även denna film. Se så: Spring iväg och boka biljetter nu då!

Åh! Förresten, ifall någon undrar: Larmet på muren fungerar alldeles utmärkt! Jag råkade testa medan jag väntade på Linda utanför toaletterna. Det första hon säger när hon kommer ut är: Det var du va? Förstår inte hur hon kan tro något sådant. Ser jag ut som en som går omkring och sätter igång larm sådär utan vidare?

* Kallat Sibirien eftersom det är kallt där och man befinner sig så långt bort från övriga kollegor.

Ett urval av sökorden hit på sistone:

Hur tänker en sjuåring?
Jag är definitivt inte rätt person att svara på det, men jag skall försöka svara ändå: En del av dem verkar inte tänka särskilt mycket alls, medan en del av dem tänker alldeles för mycket.

Fåglar för barn
Öhm? Som bestraffning? Fåglar är äckliga.

Kop och sjal hamstrar
Antar att det skall stå "köp och stjäl hamstrar"? Om man nu skall stjäla något - varför då inte en hamster? Man kan väl ändå inte sakna en hamster?

Starta billarm
Borde det inte vara vettigare att söka efter att stänga av billarm?

Frivillig tjej
Får lite dåliga vibbar av denna sökningen, men allt beror ju på hur man tolkar det. Det kan ju till exempel vara en av de harmlösa och alldeles för tänkande sjuåriga killarna ovan som har funderat över hur det kommer sig att en del tjejer verkar vilja vara tjejer - helt frivilligt!

* Det skulle iofs kunna stå "köp och sälj" - fast det är inte lika skojigt.

Om det här är den där stormen som SMHI varnade för så får det gärna komma fler sådana!

Dagen V.

Efter några månaders arbete nådde vi då slutligen idag kulmen: Vernissage på utställningen om chefen och kontoret - efter trettio års verksamhet. Jag har varit utställningsarkitekt, vilket har inneburit att den mesta arbetstiden på sistone har spenderats på plats; på museet. Dagen rivstartar med att få klart så mycket som möjligt till pressvisningen klockan 11. Den sista arkitekturmodellen anländer, fortfarande lite lätt fuktig, samtidigt som de första journalisterna tittar in genom utställningslokalens dörr. Ett stort pressuppåd på c:a 40 personer lyssnar på chefen, klämmer av fotoblixtar och håller fram mikrofoner. Sedan spurtar vi vidare med att få klart alla detaljer, sätta ljuset m.m. tills klockan 18 då det är vernissage. 17.50 är vi klara och jag kan pusta ut.

På vernissaget är det full rulle. Massor med folk med glada miner smuttar på gratisvin och minglar runt. Det är såpass många besökare att man tvingas slussa in folk till utställningshallen i omgångar. Både morsan och farsan kommer för att se, och de får bägge träffa Linda för första gången. Morsan och hennes gubbe bjuder in oss på middag någon gång framöver: Lammkött. Han väljer att uttala just det ordet massor av gånger - helt utan att vara ironisk! Det bjuds alltid på lammkött när Björn kommer förbi. Den stora generationsklyftan gör sig påmind: Man äter lamm. Bara lamm. Ordet lammkött betyder i de allra flesta fall något helt annat - men detta har gått dem helt förbi. Linda ser lätt förskräckt ut, men lyckas hålla god min. För säkerhets skull förklarar jag för henne efter att de har gått vad som egentligen menades; att de inte insinuerade någonting. Får endast positiva och uppmuntrande ord om utställningen under hela kvällen*. Är själv helnöjd med resultatet. Tar lycklig, med värkande fötter och Linda i handen, spårvagnen hem i duggregnet. I morgon tar jag sovmorgon.

* Skulle kunna vänja mig vid sånt! Fast jag skulle väl troligtvis bli odräglig av det...

-Herregud! Finns det fortfarande folk som INTE har sett filmerna om Härskarringen?!

Ni förstår väl alla att det var en chockerande nyhet som nådde mig i fredags? Inte sett Filmerna? Linda heter hon i alla fall, och jag såg det självklart som mitt kall att ta henne under mina vingars skugga och inviga henne i dessa tre mastodontfilmer. Helgen har alltså tillbringats i TV-soffan iklädda mysbyxor och t-shirts med den obligatoriska varma chokladen i stora muggar. Två av de tre filmerna (den extralånga utgåvan) är nu avklarade och målet är att se den sista filmen under veckan som kommer. Funderar som bäst på hur jag skall få henne att inse att det är av yttersta vikt att även se de sex DVD-skivorna med extramaterial om filmmakandet som finns med i boxen.

Vi hann med lite annat också; som några avsnitt av Coupling, riktig bowling, fyndmarknadsshopping och musikquiz. Jo, vi vann igen: Biljetter till den franska gruppen Justice.

Är det fler än jag som reagerade över det bisarra i nyheten att Salem Al Fakir vann pris för bästa manliga artist på Grammisgalan?

Kvällstur med farsgubben...

...till det stora tyska teknikvaruhuset för att köpa vitvaror till landet. Efter tillbyggnaden finns det nämligen behov av en komplett ny maskinpark bestående av spis/ugn, diskmaskin, kyl/frys, tvättmaskin och torktumlare. Jag är med som smakråd - vilket oftast innebär att han lyssnar på vad jag har att säga och sedan väljer något helt annat. Hans val brukar dessutom vara sådana att de får den lille inredningsarkitekten i mig att slå frivolter av olust. Mycket riktigt har han redan sett ut en stor fristående ugn/spis i rostfritt som han absolut inte backar från:
- Men inbyggnadsugn då?
- Nä, jag har sett sådana så mycket att jag är lite trött på det.
- ...?
- Och sedan vill jag ha en vit diskmaskin.
- Vit till det rostfria?! Det blir så mycket snyggare om man har en integrerad diskmaskin!
- Jo, men det blir 2-3000 dyrare.
- Men där står ju en Siemens för samma pris som den vita.
- Jo, men.... (ytterligare bortförklaringar om varför man inte skall ha integrerad maskin.)

Det är betydligt lättare med tvättmaskin och torktumlare eftersom de kommer stå i ett ytterst litet utrymme och inte kommer att synas hela tiden. Jag är medgörlig och lobbar för att köpa enkla, billiga grejer: Det är ju trots allt ett lantställe vi pratar om. Det hela slutar med att han köper spisen, en tvättmaskin och en torktumlare för ett riktigt bra pris som han till på köpet prutar ner två tusenlappar extra. Dusten om typ av diskmaskin och kyl/frys får vi ta en annan gång.

På hemvägen stannar vi till på en av hamburgerkedjorna för att köpa något att äta. Väl i kassan tar han nog misstag på ställe - det är inte en classy restaurang vi är på - så han börjar att fråga ut personalen vad som skiljer mellan de olika burgarna. En efter en. Jag låtsas intensivt läsa etiketten på en av dippsåserna och gör allt för att se ut som om jag inte är i sällskap med honom. Jag inser dock snabbt att mitt snarlika utseende föråder mig, så jag försöker anta en lite mer auktoritär skepnad. Förhoppningsvis kommer folket i kön missta mig för att vara hans gode man eller personlige assistent.

Wiiiiiiiii!!!

Lördagskväll hos Linda med päroncognac, Oskar, Wii, Katta, Päronsplit och oliver. Vi bowlade, spelade tennis, baseboll, golf och boxades - mitt på vardagsrumsgolvet. Idag känner jag mig lätt ledbruten och har värk i muskler jag inte trodde fanns. Om det är sådana här dataspel som våra ungdomar håller på med nu för tiden så kommer det inte finnas något behov för några gym i framtiden.

Folk som inte borde få åka spårvagn, eller åtminstone borde bli tvingade att sitta ner när de åker:

Tjejer i skor med höga, smala klackar. Även små nätta tjejer upplevs nämligen väga som större afrikanska elefanter när de, i ett försök att hålla balansen, placerar klacken på min fot.

Att skära snö i Hemsedal

Efter att inte ha åkt utför på 7-8 år var det då alltså äntligen dags igen. Till på köpet skulle nypremiären ske på sådana där moderna skidor som kallas Carving. De hade minsann knappt blivit uppfunna på min tid! Sagt och gjort; på med laggen och utför branten. Och sedan var det bara att nöta bort alla väl invanda skidvanor: Inte slänga iväg bakändan så att det blir sladd! Nähä? Luta dig ännu mer framåt! Jaha? Åk med skidorna mer isär! Meh, jag hade ju lärt mig att åka så fint å tätt! Det tar två dar sedan börjar jag alltmer fatta grejen - och det går bra! Sista dan, på nyårsdagen, kommer jag ut i backen redan vid tiotiden. Det är nästintill folktomt och över hela backen ligger fem centimeter nysnö. Perfekta åkförutsättningar. Skidorna skär mjuka bågar i snön - som en skalpell över vitt papper - och vinden brusar i öronen. Det är såhär det skall kännas! Sedan är det dags att åka hem...

Raka vägen från en bussresa till stolen på jobbet. Det kändes åtminstone nästan så, och skillnaden däremellan är faktiskt inte så stor: Man sitter ju stilla och försöker att komma på något skoj att göra på bägge ställena. Nyårshelgen i Hemsedal var fantastisk! Trevligt sällskap, grym skidåkning, en alldeles egen världsbästa reseledare i form av Linda, samt jättegod mat! Vad sägs om en gigantisk och riktigt bra buffé både till frukost och middag? Det krävs inte mer än så för att göra Björnen lycklig. Kan vi inte åka igen? Redan imorgon?