Björnen och moraltanterna

Döm av min förvåning när jag nyligen upptäckte att jag och min blogg har blivit hett stoff i ett diskussionsforum rörande cykling, trafikregler och trafikvett. Mitt i denna debatt hänvisas nämligen till ett inlägg jag skrev i början av juli som i korthet handlar om hur jag på cykel sakta rullar fram på en trottoar och blir avsnäst av en tant för detta. Satte mig och började skumma igenom detta forum som med några positiva undantag mestadels verkar frekventeras av paragrafryttare, moraltanter och självutnämnda ordningspoliser. Detta är underhållning gott folk! Signaturen August hävdar knastertorrt efter att ha läst mitt blogginlägg: Man cyklar inte på trottoaren eller övergångsställen, där leder man cykeln. Punkt. Sedan hettar det till rejält när signaturen B Thomas helt sonika sågar mig som person, nedvärderande hävdar att jag har en " intressant människosyn" samt att jag "saknar omdöme och dessutom uttalar ... [mig] nedlåtande om den som påpekade det felaktiga beteendet". Den som är utan skuld kastar första stenen, herr* B Thomas, och eftersom jag aldrig har hävdat att jag är oskuldsfull så är jag redo att kasta fler stenar tillbaks om saken kräver det. Fast jag tycker nog mest synd om dig. Låt mig ge dig några tips: Kliv av dina höga cyklar, ta en paus från att läsa Trafikförordningen, skaffa dig ett liv, vänner och se till att du får en kram emellanåt. Jag tror du skulle må mycket bättre av det. Och för guds skull mänska, byt signatur på dina inlägg! Den som inte är ute och cyklar, kommer ingen vart!? Du skämtar med mig aprillo?

* Jo jag tar för givet att du är en kille eftersom jag har ytterst svårt att se hur någon av kvinnosläktet skulle gå igång så till den milda grad över mitt oskyldiga blogginlägg. Kvinnor är i regel smartare än så. Fast jag kan ha fel angående dig - du har ju uppenbarligen vissa drag som normalt hör gnällkärringar till.

Ja må jag leva!

Det är nu helt OK att ni brister ut i spontana hyllningssånger till min ära. Har alltid önskat höra födelsedagssånger framförda i reggaetappning, så om ni fixar det så blir jag extra glad! Presenterna kan ni lägga på vardagsrumsbordet.

Fyndshop-a-holic

Ok, jag köpte visserligen fyra par skor i Beijing och jag har väl egentligen inte plats för många fler, men jag behövde verkligen det där svarta paret jag köpte idag. Precis som att jag verkligen behövde skjortorna och tröjan som råkade hamna i plastpåsen tillsammans med skorna. Jag är nu en mycket lyckligare och bättre klädd människa. Dessutom så var det ju så billigt!

Äh, jag behöver inte rättfärdiga mig för er. Jag är ju värd det. Minst. Eller hur?

Den inbillade sjuke - fast tvärtom.

Fredag: Lätt ont i halsen och hosta - nejdå jag är inte sjuk.
Måndag: Täppt näsa och snorig, men inte kan väl jag vara sjuk?
Onsdag: Muskelvärk och potatishjärna som inte tänker rätt. Migrän av solljuset som slipper in genom fönstret bakom mig - det med persiennerna neddragna. Kanske lite sjuk ändå...

Nu vänner är det jag som sitter hemma i halsduk och knaprar Ibumetin. Fast vid det här laget är jag väl frisk redan imorgon igen. För att se positivt på det hela: Det är i alla fall inte SARS. Det känns tryggt!

Beijing, måndagen den 17:e

Ännu en dag med Beijing-sightseeing. Vi möter åter upp med den svenska arkitekten för att främst se de äldre delarna av staden. Utgår från Drum Tower som förr i tiden verkade som meddelandecentral för staden ihop med det intilliggande Bell Tower. Från tornet ser man ut över de gamla hutongerna - de äldre bostadsområdena som kringgärdar tornen. Många av dem har dessvärre rivits för att ge plats för nybyggnad, men det verkar nu finnas någon slags bevarandeplan för dem. Hoppas bara att den fortskrider. Vandrar in bland kvarteren och får besöka en äldre lärarinna som vår guide känner. Hennes familj har bott i samma hus i flera hundra år. Efter rundvandringen blir det ytterligare busstur för att se en del av OS-byggnaderna. Det står byggkranar varthelst man ser och det är smått otroligt att tro att alla dessa byggnader skall vara klara till den klockan 20.08 den 8/8 2008. Antar att det är något fint och symboliskt med alla de där siffrorna. Hoppas det bringar tur - för augusti är tydligen den absolut sämsta tiden på året vädermässigt. Fast det hindrar nog inte den kommunistiska regeringen som hittills har lyckats fixa vita jular varje år sedan 30-40 år tillbaks. Termen Chemical rain får en ny mening...

Birds nest. Huvudarenan för OS. Den framstår som stor på bilden, men den är ännu större i verkligheten.

Den nya nationalteatern. Färdigställdes i lördags och är ett skrytbygge utan dess like. Gigantiska glasytor och titanplåt. Dessutom är den tydligen helt fel form och placering enligt alla Sheng-Fui-regler, vilket ju tydligen är viktigt att tänka på.

Efter sightseeingen blir det ytterligare hård shopping. Jag köper bl.a. fyra par converse, ytterligare en windstopper, ett par jeans samt 8 armbandsur i form av Chairman Mao som vinkar med ena handen i takt med sekundvisaren - perfekta presenter till quizgänget! Försöker hitta en taxi tillbaks till hotellet, men alla bilar är plötsligt upptagna. Sedan kommer regnet.

Kvällens restaurang heter The Green T. House och har ett nykinesiskt kök med olika tesorter inblandade i matlagningen. Stället är lagom galet, men framstår som helt normalt efter gårdagens restaurangextravaganza. Är nog lite trött och blasé efter alla upplevelser och stället kommer inte riktigt till sin rätt. Ljudvolymen är hög, akustiken slamrig och maten är inte riktigt till mitt gillande. Synd, för stället är nog egentligen ganska så bra.



Tisdagen den 18:e
Avresedag. Har några timmar för oss själva innan bussen går ut mot flygplatsen. Vandrar bort till den förbjudna staden som ligger två kvarter bort från hotellet. Banar väg genom horder av små kineser i pastellfärgade regnkläder för att se var de gamla kungarna bodde. Hinner med att ställa sig på Tiananmen Square för att känna in stämningen sedan bär det av mot den väntande bussen. Hinner inte hälsa på gamle Mao där han ligger på sin eviga lit de parade i sitt Maosoleum, men jag tror att han säkerligen väntar på mig tills nästa gång jag kommer hit. För jag vill definitivt tillbaks hit! Zai jian!

Beijing, söndagen den 16:e

Fortfarande lite tidsvill efter resan vaknar jag pigg som en lärka vid femtiden på morgonen och bestämmer tillsammans två arbetkamrater att vi skall ta en morgonutflykt till den närmsta delen av muren för att se soluppgången. Det är svalt och, med kinesiska mått mätt, ganska så frisk luft ute när vi mödosamt tar oss upp på den smala stig som leder upp genom skogen. Muren är delvis raserad och nästan helt övervuxen av buskar och sly. I fjärran hör vi suset och tutandet av bilar. Men det är på samma gång stilla och lite sakralt. Eftersom vi är i närheten av Beijing blir det ingen soluppgång utan bara ett gradvis ljusare dis. Men ändå: Soluppgång över den Kinesiska muren!

Frukost och sedan avfärd med bussen till en mer upprustad och turistig del av muren; Badaling. Också detta är skoj att se men upplevelsen förtas av att man hela tiden blir störd av kineser som på bruten engelska vil sälja saker: Hey, handsome boy! You want Lolex? You buy pee-pee-boy? Vi åker in mot stan igen för att möta upp med en svensk arkitekt som bor och arbetar i Beijing. Han guidar oss runt på Beijing Planetarium och på Stadsplanekontoret där han förklarar hur staden har vuxit genom århundradena. Senare shopping på Silk Market; ett fem våningars shoppingparadis med allt från skor till väskor, jackor, jeans, klockor och annat nödvändigt. Allt är kopior i mer eller mindre varierande god kvalitet. Säljarna är intensiva och rycker och sliter i en för att få sälja. Blir flera gånger tillbakadragen in i båsen när jag redan har bestämt mig för att inte köpa något där. Prutning är ett måste och oftast hamnar slutpriset i närheten av 1/10 av utgångspriset. Köper två klockor, en windstopper och en stor väska. Det kostar sammanslaget under 500kr.

För kvällen har vi reserverat bord på Phillippe Starcks restaurang Le Lan. Redan när hissdörrarna öppnas och tre kvinnoröster i kör säger Welcome! anar man att detta kommer bli en upplevelse utöver det vanliga. Det är guld, speglar, svulstigt, barockt och alldeles, alldeles underbart! Stället är som en av de bisarra drömmarna i Twin Peaks och man förväntar sig hela tiden att se dansande dvärgar. Äter tiorätters meny och ber dem att inte snåla på vinet. Köket är någon slags nyasiatisk fusion med allt från ostron i het chili- och szhezuan-sås till revbenspjäll i honung samt dumplings. Maten är fantastiskt god! Efter en tur till toaletterna kommer jag tillbaks med ett gigantiskt flin över hela ansiktet - även dessa är helt galna: Speglar på väggarna, en gigantisk silverfåtölj (för besökare?) och en kran i form av en svanhals i silver. Senare under kvällen går jag och en arbetskamrat på utflyktsfärd i lokalerna som är väl tilltagna - c:a 6000 kvm. De allra flesta rummen är avstängda för besökare, men vi är bara här just nu och låter inte detta stoppa oss. Rum efter rum breder ut sig - det ena galnare än det andra. Överallt stora tavlor på väggar och i tak, tjocka draperier samt bord för allt från intima sammankomster för två personer till stormiddagar med 20 personer. Jag är knockad! Detta är i både mat och lokal min absolut bästa matupplevelsen någonsin!

Beijing - the story begins...

För att hålla er på halster lite mer så tänker jag redovisa Beijing-resan i några olika inlägg spridda under några dagar framöver. Det blir lättast så. I korthet kan jag säga att jag har haft det helt fantastiskt!

Fredagen den 14:e
Vi är tretton personer från jobbet som åker. Om man hade varit vidskeplig så hade man kunnat se det som ett ont omen. Jag är inte vidskeplig och kommer bra överens med dem alla så jag tyckte mest det var skoj. Flygresa. Inte mycket att nämna med den förutom de norska pensionärerna som är alldeles för pigga för sin ålder. Speciellt en tant som stup i kvarten skriker på gäll norska: Jäjj kan iche sove! Nä, inte resten av kabinen heller. Kärring. Lyckas till slut att somna men vaknar efter någon timma av att någonting känns fel. Jag sitter i mittraden på det yttersta sätet precis vid ena gången. Slår upp ögonen och finner mig själv stirra rakt in i en stor norsk pensionärshäck. En pensionärerna har bestämt sig för att gången precis bredvid min plats är den perfekta platsen att utöva gymnastiska övningar på. Jag virar den röda SAS-filten några varv runt huvudet, höjer musiken i MP3-spelaren och försöker tänka glada tankar.

Kommer fram till ett varmt och fuktigt Beijing strax efter tre på morgonen. Tar oss ganska så smidigt genom en sömndrucken flygplats och hoppar in i den förbeställda bussen till hotellet för att sova några timmar.

Lördagen den 15:e
Tidig start med upphämtning i buss av vår hyrda chaufför och vår tolk. Besök hos arbetskamraten som har tjänsledigt och bor i Beijing sedan två år tillbaks. Sedan färd ut till det hus vi ritat åt det stora svenska företaget. Det är fint. På avstånd. Precisionsarbete verkar inte ha varit de kinesiska arbetarnas specialitet.

Efter en fantastisk måltid med 8 olika rätter och öl för det facibla priset av 28 kronor per person bär färden vidare mot bergen norr om Beijing för vår bostad för natten. Vi kör mot Commune by the Great Wall. Commune är ett område mitt ute bland bergen i skuggan av den gamla muren där 11 asiatiska arkitekter har fått rita var sitt hus som sedan hyrs ut. Första etappen består av 11 villor som sedan har fått tre kopior var som alla ligger utspridda bland bergen. Man skulle kunna kalla det för en väldigt lyxig stugby. Vi bor i det absolut vackraste av dem alla: Bamboo Wall av den japanske arkitekten Kengo Kuma. Och eftersom det är ett av de 11 originalhusen ingår det en butler i hyran! Hela stället är otroligt vackert och smått absurdt. Vill man bli transporterad mellan husen är det bara att ringa receptionen, eller be butlern göra det, så kommer de med en stor svart BMW X5 med mörklagda rutor och kör dig dit du vill. Living the good life! Vi åker ner till restaurangen där vi unnar oss färgglada drinkar och pekinganka. Maten är fantastisk! Utanför fönstret tonar den gamla muren sakta bort i den disiga solnedgången. Väl hemma i Bambuhuset igen blir vi serverade te av vår butler. Vi placerar oss sedan ute i tehuset där vi njuter av tystnaden och dricker whisky ur stora glas. Jag skulle nog kunna vänja mig vid det här livet!

Back in business! Skall blogga om det - vill bara sova lite först. För enligt min klocka är det inte alls 23 på kvällen, utan 5 på morgonen...

-Beijing baby!

Imorgon gäller det! Imorgon är dagen B! För det är då jag åker till det stora, röda landet i öster. Landet med det kortväxta folket. Landet med "flitelade läkol och lis". Kina. Jag tror i alla fall att jag åker åt öster, för man kan väl nästan åka dit åt väster också? Schemat är späckat till max, men vi har i alla fall två shoppingtillfällen inplanerade. Planerar att resa med lätt packning dit och tung tillbaka. Skall titta på fin ny arkitektur, gamla fina byggnadsverk samt äta god mat på lyxiga restauranger. Kommer att bland annat bo "mitt i smeten" på Beijing Hotel vid Himmelska Fridens Torg - alldeles i närheten av Wangfujing market! Har lite problem med att välja kläder att ha med eftersom det är 30-32 grader varmt där nu. Jag minns knappt längre vad man har på sig vid sådan värme - det var ju så länge sedan! Ser också speciellt fram emot att kunna se ner på folket i min omgivning. Bokstavligt talat såklart - de är ju så korta! En utförlig rapport med bilder kommer när jag är tillbaks i civilisationen.

Idag fick jag för övrigt ett fint och långt sökresultat hit till bloggen:
"hur stor var titanic om man jämför med dem andra båtarna idag?"
Gillar speciellt hur personen ifråga har försökt sig på att använda de istället för det alldeles för tråkiga och generella dom - även om det blev lite fel. Undrar också vilka "dem andra båtarna" man skall jämföra med är. Havskajakerna?

Det händer konstiga saker på skolgården nedanför min lägenhet. Vuxna människor står i en ring och sjunger högt på ett konstigt språk! Trodde först de firade starten på Ramadam, men när de började dansa vad som såg ut som Capoeira började jag tveka. Just nu är jag övertygad om att de tillhör en världsomspännande sekt som skall ta över världen med start i Majorna, Göteborg. Jag är lite rädd. Skall jag ringa Säpo direkt, eller sköter man sådant här genom närpolisen?

Skilda världar.

Åker och hälsar på morsan och hennes gubbe. Äter god fisksoppa med kummelfilé och uppdaterar varandra om allt som har hänt sedan sist.
- Jo, så har vi ju en stor zucchini i orangeriet som måste skördas innan den blir för trådig. Jag tänkte ta den idag, men det blev inte av.
Kort paus för eftertanke innan gubben svarar:
-Men den kan vi väl ta imorgon?

Kan det vara så enkelt?!

...och felet var att det var stark motvind och en myriad rödljus hela vägen hem.

Det var stark medvind hela vägen till jobbet idag. Något måste vara fel!

Det där om att komma överens.

Jag har lätt för att komma överens med människor. Människor av alla de sorter och av de flesta åsikter - inga problem! Jag kan ha lite svårt för hur en del folk beter sig eller för de åsikter de har men jag kan överse med mycket och kommer, som sagt, allra oftast överens. De som tror på astrologi skulle hävda att jag är en typisk våg; en skicklig medlare. Jag tror inte på astrologi. Fast jag kan ha överseende med er som gör det.

Emellanåt träffar jag dock på folk som jag knappt tål att ens ha i min närhet - och jag blir alltid lika förvånad! Det händer inte ofta, men när det händer är det aldrig ett lätt ogillande utan alltid en mycket stark motvilja till den personen. Svart eller vitt. Älska eller hata. The Simpsons eller Stefan & Krister. Har funderat över om det finns en röd tråd genom dessa "hatobjekt"; har de någon gemensam nämnare? Jag tror, men är inte helt övertygad, att det handlar om inställsamhet och falskhet. Människor som gör sig själva till något de inte är för att få omgivningens gillande. Det kan vara falska och lite för gälla skratt. Eller en alldeles för kryddad och tillgjord "fiskehistoria". Jag är inte den bästa av människor, och jag trampar säkert emellanåt i min egen fälla - men finns det något värre än folk som inte är sanna mot sig själva? Folk som lever en lögn?

Solen sken från en (nästan) molnfri himmel.

Efter att ha skalat drygt två kilo räkor kan jag konstatera att jag kan stryka räkskalare som ett alternativt framtida yrkesval. Det är ett djävulsjobb som nog kan likställas med att vara avloppsrensare. Tänk att varje gång man hälsar på folk behöva be om ursäkt: Sorry, det som sticks är bara räktentaklerna som är inbäddade i min hand!

Det måste vara dillen!

Hur stor är chansen att man dagen efter sin kräftskiva hittar två oöppnade chipspåsar hemma? Sitter nu i soffan, läppjar på en Treo Citrus och försöker hålla chipsfettet borta från tangentbordet. Det var något med kräftor igår, och så hoppada jag lite till Cobra Charlie på Pustervik, drack Xanté på Notting Hill och blev som sista kund utkörd. Träffade quizfolk i Stigbergsliden på vägen hem - de är överallt! Oftast på väg till Shellmacken vid Fjällgatan på denna tiden på morgonen verkar det som. I kylen står dryga två kilo räkor kvar sedan igår - de måste skalas och frysas in. Golvet är fullt av vassa räktentakler, borden belamrade med flaskor och halsen är torr och törstig. Jag tror jag hade ganska så kul igår.

Kära Bullen,

Jag är en pojk på snart 33 höstar som har ett litet problem. Det är nämligen så att jag sover dåligt och drömmer konstiga drömmar om monster. På jobbet idag var jag konstant hungrig och gick och små-åt hela tiden och på hemvägen blev jag omcyklad av två killar. Det har aldrig hänt tidigare!
Kan jag vara gravid?

Som vanligt är det inte personen som skrev texten som medverkar i filmen baserad på detta blogginlägg som snart kommer dyka upp på en biograf nära dig och som troligtvis inte drar särskilt stora publikskaror eftersom alla redan har laddat ner den och sett den hemma.

Dagens tips!

Om ni gillar att ligga vakna, stirra i taket och lyssna efter konstiga ljud vid 2-3-tiden på morgonen så kan jag rekommendera att dricka en burk Old Jamaica* Ginger Root Beer strax innan ni skall gå att lägga er. Det fungerar alldeles för bra!

* Börjar misstänka att det inte bara var ingefära i den burken.

Praktikanten

Det har varit en bra helg! Örebro var fint, bävern syntes inte till, festen var jättetrevlig, jag dansade och på hemvägen fotograferades fula motell. Imorgon är en annan dag - som man så klyschigt säger - och på den dagen skall jag få en egen praktikant! Alla borde få en egen praktikant. Smakar lite på orden: Min egen praktikant. Det låter fint! Jag tänkte börja med att få henne att hämta kaffe till mig.