Bli en vinnare - anmäl dig idag!

Det är ingen idé att hymla om det längre: Jag är allergisk mot reklam. Inte all reklam, men sådan jag inte har bett att få. Jag har en lapp på ytterdörren som avböjer allt vad reklam heter, men den fungerar dessvärre inte på sådan reklam som är direktadresserad. Som Svenska Postkodlotteriet. Reklamens motsvarighet till Günther. Varje gång en av deras reklamtidningar ligger på hallgolvet så mår jag lite illa och tar jag det som en personlig förolämpning. Framsidan skriker ut personligt anpassad reklam: För dig Björn som vill bli miljonär! Ditt postnummer kan VINNA 70 MILJONER - hur mycket får du Björn? Fy fan! Hur blir man av med skiten? Måste man hota programledaren Rickard Sjöberg personligen eller finns det lättare sätt?

Annika Norlin ljög...

... måhända omedvetet, när hon inför konsertens sista låt hävdade att de inte kunde fler låtar. De missade ju att spela Du kanske var på Holmön! Fast detta förringar inte det faktum att det var en grymt bra konsert med Säkert! på Nefertiti. Det blir fyra starka espressos i betyg. Är lite avundsjuk på de som skall gå även på morgondagens konsert.

Jaja, ok då jag skall göra den!

Som kloka Kristina så sant påpekade så har jag redan fått denna utmaningen av Sandra för ett tag sedan. Hoppades naturligtvis att detta var bortglömt sedan länge, men uppenbarligen kom någon ihåg den...

1. Vad gjorde du för tio år sen?
1997 hade jag äntligen kommit in på HDK för att plugga till Inredningsarkitekt. Hela fem år framför mig - en evighet! Jag hade en ny lägenhet bakom handelshögskolan och där svampmålade jag en kornblå fondvägg i köket. Som tur var såg inte antagningsjuryn detta eftersom jag då troligtvis inte hade kommit in på utbildningen. Undrar vad preskriptionstiden är för hemska heminredningar?

2. Vad gjorde du för ett år sen?
Jag jobbade på som en duktig arkitekt gör. Det var engelska, inches och feet på ritningarna. Under sommaren åkte jag till Washington en vecka och jobbade med att hjälpa ambassadpersonalen flytta in i sin nya byggnad. Jag såg inte George Bush - men väl hans helikopter. I Washington hjälpte jag en svart kvinna upp på bussen; jag drog i hennes armar och busschauffören puttade på och hjälpte henne lyfta benen upp på trappstegen eftersom hon inte klarade av detta själv. Kvinnan var extremt kraftigt byggd och hela manövern tog dryga fem minuter. Jag passade på att smita av bussen innan hon skulle stiga av igen.

3. Fem snacks du gillar!
Chips, chips, chips, mörk choklad och salta balkar.

4. Fem sånger jag kan texten utantill på!
Har lite svårt att komma ihåg låtar så att jag kan recitera dem bara sådär, men hör jag musiken eller har en gitarr framför mig så brukar texterna dyka upp i skallen. Några låttexter kan jag ju såklart: The One I Love (R.E.M.), Family Life (New Model Army), Spooky (Dusty Springfield), Alexander Kyckling (Gullan Bornemark) och Hubba hubba zoot zoot med Caramba. Fast jag är inte helt säker på att jag minns alla orden rätt i den.

5. Vad skulle du göra om du var miljonär?
Hmmm... en miljon är ju faktiskt inte så många pengar längre, men jag skulle förmodligen lösa lånen på lägenheten och resa på en härlig långresa till varmare länder.

6. Fem dåliga vanor!
Jag tänker för mycket på saker som kanske skulle kunna hända, jag kan ibland fastna i sarkasmträsket, jag är dålig på att ta för mig. Och jag är extremt dålig på att erkänna att jag har fler dåliga vanor...

7. Fem saker du gillar att göra!
Quiza, skratta i gott sällskap, äta god mat, slappa i solen och gå långpromenader.

8. Fem saker du aldrig skulle köpa eller klä dig i!
Foppa-tofflor, storblommiga skjortor, rosa skjortor, curlingboots eller leopardpälsvästar. Men gränserna är hårfina eftersom jag troligtvis skulle kunna tänka mig att klä mig i allt ovanstående om det var fråga om maskerad. Utan möjligtvis Foppa-tofflorna. Man måste ju sätta gränsen någonstans!

9. Fem favoritsaker!
Mobilen, datorn, kameran, VISA-kortet och cykeln.

10. Utmana några!
Äh! Som vanligt är jag sist i världen med att göra alla utmaningar. Men har Ninde gjort den? Troligtvis eftersom hon bloggar maniskt mycket. Kevin? Någon annan? Hallå? Någon?

Veckan i korthet:

Onsdag: Säkert! på Nefertiti. Liten jazzlokal och ett grymt gung! Eventuellt hinner vi med filmquiz innan...
Torsdag: Kanske se Säkert! en gång till? Får bestämma senare...
Fredag: Gogol Bordello på Chalmers Kårhus. Zigenarpunk från New York med hejdlös danslusta!
Lördag: Shout Out Louds på Chalmers Kårhus. Inte jättesugen att se dem egentligen. Men är det gratis så är det!*

* OK, jag erkänner. Vi vann biljetterna. Igen. Fast denna gången var jag "utlånad" till lag Lars eftersom resten av mitt lag var på Kent. Så det blev Lag Top Lars och vinst!

Lördagsutflykt till Trälen

Strax norr om Göteborg ligger en insomnad semesterö vid namn Trälen. Den bebyggdes av Volvo under 1950-talet med ett femtiotal små primitiva hus på c:a 20 kvadratmeter vardera. De senaste tjugo åren har husen varit övergivna och de har förfallit alltmer. För något år sedan spelade Tv4 in ett dokusåpaprogram - kallat just Trälen - här på ön. Såpadeltagarna har lämnat en del avtryck på ön och filmteamet har rensat bort en del av de värsta skräphögarna. Nu skall husen enligt planerna rivas och nya skall byggas upp deras ställe. En ny detaljplan antogs tidigare i år, efter flera överklaganden ända upp till Regeringsrätten. Enligt den skall byggnadsytorna i de befintliga byggrätterna utökas med upp till 75 kvm. Några stugor skall styckas av för försäljning och resten skall behållas för uthyrningsverksamhet. Den stora samlingsbyggnaden, Folkets Hus, skall rivas och på dess plats skall ett lägenhetshotell byggas. Behöver jag nämna att ön i sitt nuvarande skick bjuder på fantastiska fotomotiv?

Idag bjuds det på champagne här på världens bästa jobb!
Vad skall ni göra på era jobb idag?

Ur Svenska Akademins Ordlista:
mirak|el (-á-) -let; pl. -er; el. -ler; s. underverk; mirakel|medicin -räddning -spel litt. - mirakulös (-ö' s) -t -are adj. som innebär underverk; underbar; otrolig m.m.

Mirakel för att missa EM? Börjar fundera över var journalisten sympatier ligger. Eller nej förresten. Det stod ju i Aftonblaskan. Där skall man nog ifrågasätta allt som står.

Human tetris

Japaner, japaner, japaner!
Jag snodde förövrigt, helt skamlöst, denna länken från Kevin.

En fläsk med raggmunk senare känner jag mig som en hel människa igen...

Skärgårdstur

Det är c:a 100 meter kvar till färjeläget då vi ser skärgårdsbåten backa ut och sakta tuffa ut mot Brännö. 100 meter från att hinna till Brännö Kortfilmsfestival för att se Fridas film! Svär lite, ringer Frida och säger att vi inte kommer hinna fram i tid. Och svär lite till. Linda står och vinkar till båtarna som åker förbi. Det är då Diego kommer. Diego från Asperö. Vår räddare i filtbyxor! Han säger att han kan köra oss till Asperö och vi hoppar glatt ner i hans båt. Katta och Linda sitter inne i hytten och jag och Oskar står utanför och andas frisk havsluft. När vi närmar oss Asperö har Diego ändrat sig och kan tänka sig att köra oss ända fram till Brännö. Väl framme hoppar vi upp på bryggan vill ge honom lite pengar som bensinbidrag och som tack för skjutsen, men han vägrar att ta emot dem. Nej, nej. Ni är gäster på våra öar.

Festivalen är inne i Brandstationen och det betar två får alldeles utanför. Många bra filmer! Förutom Fridas film visas bland annat den underfundiga filmen Min Kroatiska Näsa samt en fantastisk film kallad Kärlek 2000 gjord av förra årets Bo Widerbergstipendiat Shahriyar Latifzadeh. Sedan är det dags. Och den är precis så bra som jag trodde. Eller nä, den är bättre. Vi ser Frida prata rakt in i kameran om livet, cancern, glädje och sorg. Det är kiknande skratt och gråt om vart annat. Så mycket livsglädje och energi i den tjejen att det är svårt att hålla tårarna borta. Nu är hon strax på väg till Thailand för sju välförtjänta veckor av konvalecens. Ha det allra bäst där vännen! Du är fantastisk! Tack för en jättebra film och en spännande tur ut i skärgården!

Vad duktig du är lilla vän!

Vaknar av att klockradion går igång. Täcket är mjukt och varmt och jag vill inte gå upp. Bara liiite till! Lyssnar på nyheterna och sedan är det dags för barnradion. Programledaren pratar per telefon med en 10-årig flicka från Östermalm. Flickan berättar om sina fritidsaktiviteter; tre stycken väldigt ambitiösa sådana - kommer ihåg att en av dem var balett. Sedan kommer det fram att hon utöver detta även spelar cello och skall framföra ett stycke i direktsändning. Svanen. Jättefint, med endast någon enstaka lätt falsk ton. Herregud, hon är ju bara tio! Mamman kompar på piano i bakgrunden. Efter musiken frågar programledaren: Är du ett sån't där... underbarn? Utan tvekan kommer svaret: Ja. Och någonstans inom mig gör det lite ont och jag tänker att stackars lilla flicka. Du kommer inte att bli jagad av något futtigt prestationsmonster i framtiden. De kommer komma i horder, monsterhorder, beväpnade till tänderna och jaga dig tills du stupar.

Jag hoppas jag har fel.

Men? Va?! Hur?

Vänta lite nu! Hur gick det där till egentligen? Vi sa ju att vi* bara skulle gå förbi Filmfestivalens filmquiz, kanske vara med ett litet tag, och om det är tråkigt gå hem tidigare. Ta en öl och tjöta lite. Låga förväntningar.

Sedan gick vi och vann! Hela klabbet**!
Visst, vi kan musik - men film? Fattar ingenting...

Jaja, då var man där igen. Inser att denna bloggen alltmer har kommit att handla om quiz i alla dess former. Kanske inte så spännade att läsa? Borde nog skaffa mig ett liv? Fast det har jag ju å andra sidan redan. Ett ganska bra sådant - som involverar hälsosamt mycket quizande! Äh, det kanske är bättre att döpa om bloggen till En quiz för själen istället?

* Jag, Linda och Anna. Sedan slog vi oss på plats samman med Kevin och Henrik. Lag Braindead helt enkelt.
** Vinsten var vardera två böcker om Bergman, en festival-Tshirt, fem biljetter till valfri Bergmanfilm samt tre valfria biljetter under Filmfestivalen. På grund av att vi dessutom var det enda laget som slog dagens officiella utmanare, Filmhögskolan, så vann vi även varsin DVD med årets examensfilmer.

Göteborgsk helveteskyla

Göteborgsk helveteskyla infaller någonstans mellan 5-6 plusgrader och 5 minusgrader och är något man helst vill vara utan. Normal kyla* i dessa temperaturer kan anses vara ok - man får bara ta på sig mössan och vira halsduken ett varv till. Men den göteborgska varianten är fuktig, salt och söker sig in precis överallt. Faktum är att det här oftast känns varmare när det är minus 10 än när det är plus 2. Lägg till detta det faktum att jag borde varit född vid ekvatorn och helst trivs i temperaturer kring 25-30 grader och ni kanske får ett hum om hur jag mår nu...

* Läs: Kyla i övriga delar av landet.

Söndagspromenad

It's hip to be square!

Efter att konstant denna vecka ha levt med en skev tidsuppfattning, som bland annat har lett till att jag redan i torsdags trodde att det var fredag, så var det då äntligen fredag på riktigt. Afterwork med arbetskamrat och sedan jobbar jag hårt för att upprätta en kulturkredibilitet: Jag går och ser en föreställning med modern dans/happening/konst på Unga Atalante. Det är grymt skön musik som tidvis gränsar till brutal industrialism. Det är blinkande lysrör och svängande kroppar. Och det är riktigt bra! Hamnar efter föreställningen i en soffa i lobbyn med en öl i handen och med skönt sällskap. Det är då jag märker det: Av oss tio personer har sju glasögon. Sju kraftiga, svarta och kantiga glasögonbågar. Kultureliten sammanträder. Känner mig som en seriefigur och vill mest sjunka ner genom soffan, men tar en djup klunk av ölen och härdar ut. På vägen hem stannar jag till på Notting Hill och hälsar på alla bekanta ansikten. Säger att jag bara stannat till för att stället ligger behändigt till - halvvägs på vägen hem - och att jag bara skall ta en öl.
-Men Björn, du ÄR hemma nu.

Pengabrorsan och jag.

Det är lite som jag och Seinfeld. Jag borde gilla det. Men. Det är något som inte stämmer. Står på konserten och gillar det - till en början. OK låtar, bra tryck. Men det är något jag saknar. Musikerna rockar loss som bara den, men var är gunget? Var är lusten att dansa? Ser ut över publiken under en av de mer svängiga låtarna i konsertens slutskede (kan det ha varit It's been hurting all the way with you Joanna?) och hela publiken står blick stilla. Någon enstaka spasmisk studs kanske, men inte mer. Det är någonstans där jag inte riktigt hänger med. Något är fel. Eller så är helt enkelt inte Moneybrother min grej.

Sen var det det där med bloggandet. Jag har dryftat det förr, men jag börjar på allvar tro att det ligger sanning i påståendet om att lidandet är skapandets moder. Jag är alldeles för glad, kär och lycklig för att kunna skriva något som känns värt att publicera. Har egentligen massor av lust att skriva, men så fort jag sätter mig framför datorn så blir det tomt. Blankt. Som myrornas krig på TV. Jag är som en glad skrivmaskin utan färgband och tangenter. Och jag trivs med det. Ha tålamod med mig. Det kommer mera...

En vanlig söndag på Notting Hills musikquiz...

Nämnde jag förresten att vi vann - med hela 5 poängs marginal! Så på torsdag är det fyra glada Four Tops:are som går och ser Moneybrother på Trädgår'n med sina vunna biljetter!

Selektivt minne?

Så hände det då igen: Jag glömde. Denna gången hade jag faktiskt föresatt mig att jag skulle vara med. Sådär någon timme i alla fall. Pliktskyldigast. Kratta lite löv och visa att även jag är en del i bostadsrättsföreningen. Höstens städdag. Sedan vaknade jag. Duschade. Åt frukost. Tittade ut genom fönstret och såg alla grannarna stå och äta korv på den rena nykrattade gården. Helvete! Man kan väl inte komma ner och bara ta en korv och umgås utan att kratta något? Så nu kan jag alltså inte gå ut på någon timme utan att behöva skämmas. Skit också! Och solen som skiner som allra finast just idag.

Kära bloggen!

Vad gör du nu för tiden? Varför hör du aldrig av dig? Det var alldeles för länge se'n vi sågs. Det är Björnen som skriver. Jo, jag lever. Har bara haft en massa andra saker för mig på sistone. Känner mig lite skyldig; jag har ju lämnat dig i sticket såhär utan att ha sagt något. Men håller du inte med om att det ibland är bättre att inte skriva något alls än att skriva trivialiteter som inte egentligen säger något alls? Bara så att vi inte missförstår varandra: Det är inte du det är jag; det kanske hade fungerat under andra omständigheter... o.s.v.