Hallå? Hörrni?

Stör jag i julfirandet? Ni har väl inte vuxit fast i TV-sofforna? Tänkte bara säga hej, Gott Nytt År och allt sånt! För imorgon är det jag som stuvar in mig i en buss till Hemsedal för att för första gången på drygt 7 år åka lite skidor. Självklart skall jag fira nyår där också! Champagnen är redan nerpackad. Och för att föregå er: Jo jag skall ta det försiktigt, jag skall använda hjälm och jag skall skippa första och sista åket.

Gott Nytt År! Vi ses på andra sidan almanacksstrecket!

Ni kan ställa tårtorna och champagnen i kylskåpet. Jag tar hand om presenterna direkt...

Det är idag på juldagen precis ett år sedan denna blogg för första gången såg dagens ljus. Ett år sedan de första orden försiktigt stapplade ut på nätet. Sedan dess har det skett ett å annat. Stegen har hunnit med att ha vara både lika starka och spänstiga som hos en maratonlöpare och segare och mer oinspirerade än hos en trött krympling på TV-soffan en Bingolottokväll. Jag måste väl erkänna att jag kanske inte alltid har gett bloggen den kärlek och uppmuntran som en såpass ung varelse behöver, fast det är ju inte vilken blogg som helst vi pratar om; den har ju skapat klassiska ord såsom orgeltör och spyframkallningspåse, funderat ut fantastiska sätt att bli av med skator, förfasat sig över Stefan och Krister och blivit sprängstoff i en nördig debatt om cykelvett. Inte illa pinkat av en ettåring! Skall bli spännande att se vad den kan göra under sitt andra år.

Julaftonen i ord

Julafton avlöpte väl som sig bör. Lunch hemma hos morsan och Arne med sedvanligt julklappsspel*, grönkålssoppa, glögg och Kalle Anka stående på i bakgrunden. Här någonstans i julröran knäcks den briljanta idén att kvällens fototema skall vara "misslyckade amatörbilder". Endast i en fotograf-familj kan den idén komma. Fototemat följer oss sedan hem till farsan där det blir julmiddag och en något mer traditionsenlig julklappsutdelning. Farsan har nästan lyckats rimma på något av paketen, men mestadels är det bara någon mening som nästan rakt ut säger vad som finns i paketet. Typ: Du skall sova på det. (Ett underlakan). Vi får bearbeta honom ytterligare inför nästa jul! Det måste ju vara riktiga rim på paketen! Allt i allt så var det faktiskt ganska så trevligt. Julen kanske inte är så pjåkig ändå?

* Nä, inte den typen av julklappsspel man kan få när man skall köpa julklappar på stan dagarna innan julafton, utan ett sådant man spelar tillsammans. Ett sällskapsspel.

Julaftonen i bilder

****************** GOD JUL! ******************

Till och med polishästarna har tomteluvor, folk stressar fram och jag vänder i dörren till flera butiker för att kassaköerna liknar brödköer i forna Sovjetunionen - fast med den lilla, men viktiga, skillnaden att det inte finns en endaste lindrande droppe vodka inom synhåll. Hittar julklappen från helvetet; en sparbössa i form av en Jar Jar Binks*-linknande transvestitanka! Är sååå nära att köpa den till någon av bröderna som straff för något de alldeles säkert har gjort någon gång.

* Googlade på honom för att se om det stavades med eller utan bindesstreck och hamnade på denna sanslösa sajten!

Hjälp! Hur fasen skriver man ett bra julrim om en osthyvel?

- Sallad! Ge mig sallad!

Såhär i efterhand sett så var det inte så himla smart att på egen hand smälla i sig två paket bacon och tre ägg idag efter träningen. Salt och fett i mängder. Jag mår nu ganska så illa och ser hallucinatoriska bilder framför mig hur kolestorolet plöjer fram mellan de röda och vita blodkropparna som ett Hells Angels-gäng ibland julrushande småbarnsföräldrar. Undrar om det är allt bjudgodis som har satt förnuftet ur spel? Eller om det är mitt undermedvetna som försöker ställa in kroppen inför all julmat?

-Frosserian, frossera!

Ett tag trodde jag att de hade glömt bort oss. Ratade. Outcasts. Inget julgodis till de dumma arkitekterna i år! Utom de traditionsenliga burkarna med äcklig ischoklad då. De som alltid kommer. Sedan small det liksom till, och igår så kom allt på en gång: Två tiolitersspänner med blandat smågodis och travar med chokladkartonger av alla sorter och modegenrer! Fikarasterna blev till en orgie i frosseri. Som ett Sodom och Gomorra, version light - utan allt sexet. Dessutom var jag hos tandläkaren i morse och hon gav grönt ljus. Nä, okej då, hon sa det inte rakt ut, men jag förstod mellan raderna att det var det hon menade.

Fast jag har börjat fundera lite: Konsulterna och kunderna kanske inte ger oss dessa godismängder för att vi har varit snälla under året, utan för att ge igen för allt strul vi har ställt till med? Frossandet är ju bara en kortvarig njutning som sedan följs av ett långvarigt illamående.

-Roboviolinist? Nja, jag vet inte. Det låter ju inte lika tufft som Robocop...

Jaha, nu har Toyota tillverkat en robot som kan spela fiol. Hade det inte varit mycket bättre att uppfinna en robot som kan städa, handla mat och tvätta åt en? De är allt lite konstiga de där japanerna...

Tävlingsinstinkt, glögg, glögg, glögg och tjocka skivor smör...

Fredag
Möter upp Linda efter jobbet för att äta indiskt på Södra vägen. Sedan blir det en huttrande cykeltur till Liseberg för att titta på lysande träd, strosa runt på julmarknad (samma varor och julshoppingshets som i stan) och för att klappa små gulliga djur. Visste ni att får luktar som fårost? Eller är det kanske tvärtom? Fastnar slutligen i Spelhuset framför Air Hockey-spelet där tävlingsdjävulen får grepp om oss båda. Svordomar, triumfatoriska skratt och "slaghandtag" flyger över hela stället. Snälla Tomten, om du läser detta: Jag vill ha ett Air Hockey-bord i julklapp!

Lördag
Glögg i kvadrat och upp och ner! Å sedan lite till. Glögg hos mormor vid tvåtiden. Krabbsandwich, kaffe och lussebulle. Hon är mer pigg och alert än jag sett henne på länge. Senare på kvällen blir det glöggkväll hos Kajsa och Kevin. Nästan hela quizsekten är på plats och det pratas glatt och dricks glögg och äkta rysk vodka av god kvalisort. Himla trevligt! En specialihopsatt julskiva går i bakgrunden med femtielva olika versioner av Rudolf med röda mulen, Winter Wonderland och Frosty the Snowman. Meh? Har jag inte hört den här förut?

Söndag
Utflykt till morsan och den friska luften på landet. Sjön ligger spegelblank och det är dis i luften. Tar en tur ut och fotograferar allt det vackra. Kaffe och macka. Morsan och gubben förevisar sin nya diet: Inga kolhydrater och massor av nyttigt fett. De skär smör med osthyvel (!) och lägger på det fiberrika knäckebrödet. Ursäktar mig och lägger mig på soffan ett tag. Tror det måste varit något fel på glöggen igår. Bäst att åka hem och sova ett tag!
Senare på kvällen blir det årets sista musikquiz - precis som förra veckans så har också detta jultema. Vid rättningen hamnar vi två poäng under ettorna och får genom utslagsfråga fajtas med skäggen om andraplatsen. Skäggen vinner. När vi senare kontrollerar vårt frågeformulär visar det sig att vi faktiskt skulle fått ett poäng till och alltså är kvällens rättmätiga tvåor. Men eftersom de små skäggen ser så lyckliga ut när de sitter och kramar sitt presentkort och mumsar på sina mandlar så är vi storsinta nog att låta dem behålla priserna. Se det som en god julgärning! (Ähum, Tomten! God gärning... Air Hockey... Kommer du ihåg?)

Timbuktu och Damn! på Trädgår'n den 12/12

För sjätte gången det här året kom han hit, den lille mannen med den stora showen, Timbuktu. Med sig har han hela det åtta man starka bandet Damn! Jag är där och låter mig förföras av musiken - för fjärde gången i år. Gratiskonsert är dessutom gott som sjutton!

Vad som verkligen faschinerar mig med Timbuktu och hans mannar är att de ständigt omformar sig. Varje låt utvecklas och ändras från gång till gång och låter aldrig exakt likadan. Vad som i början av året var en ganska så rå och uppstyckad elektronika har i senårets tappning blivit en jazzigare och mer mjuk konsert. Självklart finns det hejdlösa gunget och spelglädjen fortfarande kvar! Blåssektionen tar nu större plats och byter mellan olika blås-, rytminstrument och körande. Kanske är det just för att han är här för sjätte gången, eller så beror det på att det har annonserats dåligt, men det är i alla fall väldigt tomt på folk på Trädgår'n. Det hindrar dock inte Jason och bandet att från första ton ge järnet. Och det svänger som sig bör!

Ni kan blåsa faran över nu!

Den mystiska läsaren har gett sig tillkänna via ett fint mail* och jag tänker fortsätta skriva här på bloggen. Fast jag hade i och för sig aldrig tänkt sluta. Tänk vad lite skrämselpropaganda fungerar ibland!

Väntar dock fortfarande på att bli kontaktad av den där rika filmmogulen. Så till dig vill jag bara säga: Det finns ingen anledning att vara blyg. Jag bits inte. Så mycket.

* Tack! Svar kommer.

Någon har sökt sig hit med orden björnen blogg arkitektur långgatan och sedan spenderat försvarlig tid att läsa igenom en massa gamla inlägg. Och detta från en dator här i stan! Det verkar som om någon är mig på spåren! Snaran börjar dras åt. Är det nu man får panik och raderar allt - eller är det att överreagera? Äh, kanske bäst att avvakta lite och se. Det skulle ju kunna vara någon rik filmmogul som vill köpa rättigheterna till mitt livs historia för att göra en mastodontfilm om det! Som sagt - bäst att avvakta lite...

Man vet att årets julfest var riktigt lyckad...

...när man på måndagsmorgonen möts av ett mail där en arbetskamrat undrar vems den andra kavajen han hade på sig hem tillhör, och ett annat mail efterlyser ägaren till den toupé som befann sig på mailskribentens huvud när han vaknade! Vidare kan till sviterna av festen läggas ett brutet revben och en faktura på två förstörda bord.

Man kan i alla fall inte beskylla oss för att festa dåligt.

Festen började ungefär här...

...och sedan blev den bara bättre! Dryga 110 svartklädda arkitekter och ingenjörer vandrade ner till Domkyrkans hållplats där vi tog en abonnerad spårvagn till en för oss hemlig ort. Hade inte helt fel i min gissning om var vi skulle vara eftersom vi landade på Saltholmens Varmbadhus - bara någon hållplats efter Långedrag. Fantastisk mat med räkcocktails, någon slags fish'n'chips (!), kalvstek och goda ostar. Till detta serverades fantastiska viner. Kan bland annat rekommendera ett otroligt gott vitt vin vid namn Couvans des Jacobines. Var tvungen att skriva upp namnet - så gott var det!

Idag har jag konstigt nog bara en lätt huvudvärk...

Jag tror jag precis kom på det ultimata straffarbetet:
Att resten av livet vara tvungen att sortera strumpor.

Även James Bond har mycket på jobbet ibland...

Efter att under några dagar på jobbet haft känslan av att jag har hur mycket som helst att göra, medan jag egentligen inte har haft så mycket att göra, så blev det då äntligen lite bättre jämvikt idag. D.v.s. hur mycket som helst att göra. Fick tag på chefen som var på resande fot i Riga och tog beslut i några viktiga ärenden, skickade ritningar till snickarna och gjorde tryckunderlag för printning på plexiglas. Hann till och med att gå en halvtimme tidigare för att tvätta.

Imorgon är det dags för årets julfest - med Bond-tema*. Som vanligt är det hemlig ort som gäller, men vi vet att vi skall åka abonnerad spårvagn dit. Har en kvalificerad gissning om att vi skall till den nybyggda restaurangen ute i Långedrag. Får se om den gissningen går hem. Rapport följer...

* Nä, inte bond-tema som i Bonde söker fru utan som i Sean Connery, Halle Berry, Daniel Craig, Maud Adams och skidåkning med fallskärm på ryggen.

Vad gör man med 10 biljetter till Bergmanfilmer, 6 valfria filmfestivalfilmer och dubbletter på två böcker om Bergman?

Jupp, det är sant. Det börjar nästan bli pinsamt att berätta det: Vi vann filmquizet - igen! Den här gången var det med en centimeters marginal. Bokstavligen. Vi hamnade på samma slutpoäng som ett annat lag och det blev upp till utslagsfrågan att avgöra vem som var vinnare. Hur lång är Dolph Lundgren? Vi gissade turligt nog precis rätt: 196cm, och kammade hem storvinsten framför tvåorna som gissade 195cm.

Då var det bara det där trevliga lilla problemet hur jag skall hinna med - och orka mig igenom - 10 Bergmanfilmer. Och hur vi fem quizare skall kunna samsas om det ensamma frikortet på Göteborgs muséer som vi vann för att vi lyckades slå den officiella utmanaren; Göteborgs Kulturförvaltning.

Jag hittade precis en gräddfil med bäst före-datumet den 7 augusti i mitt kylskåp. Jag hällde ut den i vasken - helt utan gasmask, gummihandskar eller annan skyddsutrustning.

Ibland lever jag verkligen på marginalerna. En riktig våghals!

Bratpack och handklapp

Om man i lördags kväll hade besökt Askim, Hovås eller något annat "lite finare" område i Göteborgs omnejd hade man antagligen upplevt något ganska så märkligt: Det hade varit helt tomt på brats. Inte en endaste liten stekare över 18 års ålder hade synts till. Inga bakåtslickade pager, inga pikéskjortor, inga tighta jeans av dyrt märke. De befann sig nämligen allihop på Chalmers kårhus där de svingade drinkar i plastglas och skrålade ikapp med Shout Out Louds. Jag vet. Jag var också där.

Det kan ha varit publiken eller möjligtvis Chalmeristerna som drog ner stämningen något, men jag tror nog att det egentligen mest beror på Shout Out Louds själva. De försöker verkligen. De spelar duktigt och har ganska ok låtar, men det lyfter aldrig. Musikerna står mest lite stelt på scen och spelar sina instrument. Det är kompetent men tråkigt! Var är hjärtat? Var är viljan och nerven? Snälla musiker: Om ni spelar en glad låt så kan den faktiskt bli ännu gladare av att ni någon gång emellanåt ler litegrann också. Sluta försöka vara så himla coola hela tiden!

Kvällen räddades dock av fantastiskt sällskap och ett förband, Lykke Li, som hade allt det som Shout Out Louds saknade. Och mer därtill. Håll ögon och öron öppna efter Lykke Li - ni kommer få höra mer av henne framöver!

Shout Out Louds klappar händerna och är allmänt käcka...

...medan Lykke Li är så cool och bra att hon kickar skiten ur huvudakten!

Edit: Blandade visst ihop det hela lite. Förbandet var Lykke Li - inte Jonna Lee som jag tidigare skrev. Tydligen är det inne att heta något med Li eller Lee nuförtiden; Miss Li, Jonna Lee, Lee Hazlewood, Mark Levengood...

Gogol Bordello, en enaktare på Chalmers Kårhus den 30/11

Prolog:
Det är år 2005 och filmen Everything is illuminated har haft premiär över hela världen. Den marknadsförs som en independentfilm och har han den där hobbiten i huvudrollen. I filmen, som för övrigt varmt kan rekommenderas, finns en ung ukrainsk tolk som med sina något tillkrånglade, och många gånger totalt felaktiga, översättningar livar upp tillställningen ordentligt. Tolken spelas av en man som heter Eugene Hütz.

Akt 1, nutid. Chalmers kårhus:
Eugene Hütz springer upp på scenen tillsammans med sitt band Gogol Bordello. Han är klädd i tajta röda jeans och har en rysk militärkavaj slängd över axlarna. Den kraftiga slokmustasch får honom att se ut som en mer sliten variant av Earl i TV-serien My name is Earl. Han pratar engelska med en rysk brytning värdig Robin Williams i sina bästa stunder och han sjunger som om han har ätit ett halv kilo krita innan han gick upp på scen. Med sju grymma musiker - de flesta östeuropeiska immigranter - eldar de på under en gryta bestående av lika delar balkangung, punkskrammel, gladreggae, zigenarbröllop och en irländsk pubafton med alldeles för många Guinness. Kombinationen är fantastisk! Redan innan bandet går på scen står publiken och dansar och sedan blir det bara bättre. Musikerna duellerar så att strängar och stråkar ryker och det märks att de har genuint roligt. Avslutningen är helt formidabel där bandet spelar ett medley av alla tänkbara sätt att avsluta en konsert - alla rockklyschor i en enda konsert - med den skillnaden att de vägrar att sluta spela. Efter dryga två timmars fest klingar den sista tonen slutligen ut och lokalen töms sakta* på lyckliga och svettiga människor som alla bara vill se mera!

Epilog:
Samma år som Everything is illuminated släpptes såg jag på Göteborgs filmfestival en förhandsvisning av en dokumentärfilm om just Eugene Hütz och hans band, kallad Gogol Bordello Non Stop. Detta var mitt första möte med bandet och filmen visades i just Chalmers Kårhus där de nu spelar. Cirkeln är sluten.

Ridå och stormande applåder.

* Maken till seg garderobsbetjäning har jag aldrig varit med om! Hur kommer det sig att två garderobiärer på ett fullsatt Trädgår'n lyckas med konststycket att tömma garderoben mycket snabbare än vad de ÅTTA (!!!) garderobiärerna gjorde på Chalmers Kårhus?! Skärpning!Detta var förövrigt inlägg nummer 400! Grattis till mig!