Bakom mina solglasögon kan jag va' mig själv...

...sjöng Docent Död i sin hitlåt Solglasögon från 1980. Sedan dess har Joppe Pihlgren från nämnda grupp svajat lite i sin uppfattning om att man endast behöver ett par mörka solglasögon för att vara cool, och han återfinns nu bakom ratten på hästkraftsstinna, fyrhjuliga "penisförlängare" i Femmans Motorjournalen. Jag inbillar mig fortfarande att det räcker med ett par schyssta solglasögon. Så efter två års springande hos olika optiker, åtskilliga tyvärr, vi kan inte göra dessa i din styrka, misslyckade linsprovningar och allmänt kisande i starkt solljus har jag nu ett par fina solglasögon vilande på nästippen. Och ÄNTLIGEN tittar solen fram mellan regnmolnen. Det är sex dagar kvar av semestern.

Dagen börjar med...

...Blümchens Heut' ist mein tag på klockradion. Tvärvaknar. Eurodisco är i sig enerverande nog, och när den är på hysterisk tyska är det bara för mycket. Jag ser framför mig ett fyrverkeri av dåligt färgkoordinerade kläder, hockeyfrillor, flerfärgade täckjackor och fjunmustascher, vilket får mig att känna ett lätt illamående. Detta kommer bli en hemsk dag!
En Blümchendag.

Lite Peggy Lee-feber i sommarkylan

Fever

Is that all there is?

David Lynch, släng dig i väggen! Den här förstår jag verkligen ingenting av! Nada, zilch...

5 millimeter

Jag tror att jag har blivit besatt av trimmerdjävulen! Fast om man nu skall testa så är väl ändå semestern det rätta tillfället? Det känns lite som kraftig och lång plysch - strävt i en riktning och mjukt åt en annan - och jag kommer gång på gång på mig själv med att stryka handen över huvudet. Det växer säkert ut tills kundmötet den 7:e augusti. Det är ju bara om... 12 dagar! Oups! Eftersom hår växer med c:a 1/3 mm per dag så kommer jag då att ha 9 mm på huvudet. Det blir säkert bra. Är det någon som har en snygg mössa att låna ut tills dess?

Att sitta på balkongen och tralla

Någon gång under semestern skall jag få det gjort; så hade jag bestämt det. Men av olika anledningar har jag hela tiden skjutit upp det - mestadels på grund av det där våta väderfenomenet som jag har ältat alldeles för mycket om här. Jag är bra på sånt: Att skjuta upp saker. Två saker skall man väl hinna med under hela sommaren? Nu är i alla fall en av två* uppgifter avklarad: Jag har lagt trätrall på balkongen! Det blev superfint och jag lyckades passa in det så att jag fick hela plankor ända in till väggen. Jag kan nu vis av erfarenhet också konstatera att fyra våningar utan hiss ger en bra benträning om man går många gånger upp och ner för trapporna. Idag har jag gjort ett gott dagsverke och är stolt över mig själv! Det känns bra. Jag tror minsann att jag förtjänar en kall öl ute på balkongen!

Så var det bara det där med att fixa mat också. Det är trist i längden att äta ensam. Förstår inte varför man måste äta VARJE dag? Det hade varit lättare om man bara behövde äta varannan dag. Jag tror nog att jag skulle behöva en privat kock. Undrar var man hittar en sådan?

* Uppgift nummer två är att köpa och montera golvlister i hela lägenheten. Det börjar bli dags nu, c:a 14 månader efter inflyttningen. De gamla listerna var formgivna av Allmoge-djävulen och passade inte riktigt in i min sextiotalslägenhet. Jag förpassade dem snabbt till Allmogeförvaringsbingen i soprummet.

Nåja, att vara med och vinna den vanliga allmänorienterings-quizen är väl inte heller så illa? Fast det slår självklart inte att vinna musikquizen.

Herregud, jag är en hardcore quiz-nörd! Finns det avprogrammeringskurser någonstans?

-Heureka!

Regn är det nya svarta! Så måste det vara!

-Hej, jag skulle vilja ha en Panang Gai och en Fläsk med Raggmunk, tack!

Härlig blandning...

Bensinmackar och caféet som Gud glömde

Idag har jag varit både konstruktiv och gjort nyttiga saker. Jag började med sovmorgon - det är nyttigt! Sedan var jag konstruktiv och tvättade bilen. Eftersom den har stått ute i regnet så har den i stort sett inte varit torr på en dryg månad och har därför sett ganska fin och ren ut. Idag var det torrt (nåja, hyfsat torrt) och jag såg därför tydligt hur jag hade försummat my preciousssss. Efter någon timme i tvättgaraget så blänkte hon som guld igen. Varm i kläderna som jag var så gav mig sedan iväg till macken för att byta ett bromsljus och köpa konsistensfett till att smörja de knarrande dörrarna med. Man antar ju att en bensinmack skall ha sådant som hör bilar till. Hittade bromsljuset, men sedan tog det tvärstopp. Var på tre olika mackar men ingen hade konsistensfett. De ville dock gärna sälja äckliga varmkorvar, hårschampo, snittblommor och trisslotter till mig. Det går utför med världen! Någonstans på vägen glömde jag bort mitt ärende och hamnade i en massa klädaffärer istället. Så istället för att köpa konsistensfett så åkte jag hem med en ny jacka. Jag hatar när det händer.

Hittade förresten caféet som Gud* glömde! Det ligger på Frölunda Torg och har en inredning som enbart går i sjukt gröna toner. Förutom de äckelrödbruna sitsarna då. Till och med fönsterglaset har en sjukligt grön ton, vilket resulterar i att alla som vistas där får en blek ansiktston som får dem att se ut som om de ligger för döden. De flesta som var där verkade vara pensionärer, så de kanske inte var en helt felaktig observation. Lattjo! Kaffet var äckligt och dyrt, men jag var hungrig och desperat. Aldrig en bra kombination.

* Såg precis att någon från Svenska Kyrkan har surfat in här på bloggen, så jag kände mig lite tvungen att referera till Gud. Jag misstänker att Svenska Kyrkan övervakar mig nu efter mitt utträde. De kanske tror att jag skall läcka hemlig information till andra samfund...

Grönt, grönt, grönt, grönt, grönt, grönt, grönt, äckelbrunt, grönt, grönt, grönt, grönt, pensionär, grönt, grönt, grönt, grönt, pensionär, grönt.

Regn, gråa moln och fuktiga kläder danar karaktär och härdar själen.

Fast jag vill ändå att det skall vara sol ute.

Björnen på djupt vatten (5-3½)

Går upp i ottan och äntrar den guldfärgade. Vägarna är hyfsat tomma och det går snabbt att hämta upp kusinen, sedan bär det av upp längs Bohuslän. Kusinen får ett samtal på mobilen och det har blivit lite strul med bokningen: De har bara kvar avancerade (läs: ranka) kajaker vid Flatön. Går det bra? Annars finns två nybörjarbaljor ute vid Grundsund. Vi väljer Grundsund eftersom det är roligare att vara torr och upprätt än att vara våt och kapsejsad. Kommer fram, får instruktioner, sjökort och ruttförslag. Min kajak är röd och jag döper henne till Agda. Det känns tryggt! Sedan bär det av ut på havet. Det är guppigt som fan i början och jag tror att jag skall välta vid minsta våg. Osäkert. Kommer fram till farleden som måste korsas och ligger där och väntar på att få hyfsat fri lejd. Man är ganska liten bland alla de gigantiska norska motorbåtarna. Hoppas de ser oss. Sedan full fart ut, och det börjar faktiskt gå bra. Agda är stabil och guppar som en liten kork på vågorna. Efter ett tag kommer vi in i lugnare vatten och njutandet börjar. Vi smyger fram nära klippor, ser krabbor, räkor, ålekråka, en flock med 6 ejdrar. Solen bryter fram och stekandet börjar. Fikar på soldränkta klippor. Gör små strandhugg när vi känner för det. Undersöker de smalaste passagerna vi hittar. Börjar alltmer känna att Agda är tjejen för mig. Synd bara att hon är så tyst av sig. På tillbakavägen går vår rutt längsmed farleden där vågorna går höga, men nu har jag fattat grejen och tar vågorna med en axelryckning. Kalla mig Sjö-Björn!

Trädgårdsparty!

Det var inte så länge sedan jag träffade Jason med anhang sist, i mars närmre bestämt. Jag var då rejält missnöjd över konserten, vilket jag också uttryckte här på bloggen. Bandet och Timbuktu har ju så mycket mer potential än vad de visade då! Så jag gav dem ännu en chans - denna gången utomhus i Trädgårdsföreningen tillsammans med Svenska Akademien samt Skånes och hela Sveriges reggaefarfar: Peps Persson.

Redan klockan 18 stiger Svenska Akademien upp på scen och börjar rocka. Det är alldeles för tidigt för en konsert och folk har ännu inte kommit i något partyhumör. Bandet påverkas självklart av det, men skall ha stort cred för att de trots allt ger järnet. Tidvis gungar det hejdlöst! Kort paus efter detta och sedan är det dags för Peps. Gubben är gammal, skägget är långt och grått och reggaegunget sitter i blodet. Det stavas RUTIN det vi får se och höra. Säkert, bra gung, men lite väl tråkigt. Instrumentallåtar med tvärflöjtssolo är inte riktigt min bag, även om låten ifråga må vara en Skatalites-pärla. Ännu en dag på jobbet för Peps och hans Blodsband helt enkelt.

Timbuktu och Damn! sparkar igång sin konsert i högsta växel. Massor av folk på scen, extra trumslagarsektion, extra blås, gästartister och ett hejdlöst glatt humör! Mapei springer runt som en skottspole och hetsar Timbuktu till "dance-offs" mitt på scen. Av den sönderhackade elektronika som hördes i mars finns inte mycket kvar. Många av låtarna har fått helt nya skrudar. Musikerna leker fram låtarna och blandar hejdlöst mellan genrerna. I låten Fantasi, från senaste skivan, morfas låten plötsligt och blir till White Stripes låt Seven Nation Army. Eklekticism i sitt esse! Som extranummer dammas den gamla favoriten Strö lite socker på mig av och sedan avslutas hela härligheten med Helt Off's låt Det brinner i Paris. Och just då, i Trädgårdsföreningen, brinner det - av kärlek och glädje. Jason, du är förlåten. Vill du bli min kompis?

Nu skall jag iväg för att träffa Per-Åke Persson, Jason Diakité och Svenska Akademien i Trädgårdsföreningen. Rapport följer...

Sommarplågan är tillbaks

Göteborg är invaderat. I tusentals väller de fram genom staden, tar över alla gröna ytor och förfärar oss ordentliga invånare. Jag hörde någon som bestämt hävdade att det enda sättet att verkligen bli kvitt dem var att klippa itu dem med en sax, men jag kan ha missuppfattat det. Det verkar jobbigt och faktiskt lite väl grovt. Det borde ju räcka att säga till dem, Gothia-Cup-slynglarna.

Det här är ju genialiskt!

Det går bra för Sverige...

...och idag drog jag mitt strå till stacken för att hålla konjunkturen på topp. Efter två år, oändliga kval och besvikelser, samt mycket kisande på soliga dagar har jag äntligen beställt mig ett par fina slipade solglasögon! Att de heter något så cheezy som Maui Jim* kan jag nästan bortse från. Om en dryg vecka är de mina och jag slipper kisandet. Hög av glasögonshoppingen drog jag snabbt vidare till nästa affär och bytte ett drag av mitt VISA-kort mot en skägg-/hårtrimmer av känt märke. Nördig som jag är gick jag på reklamen och köpte den dyra modellen med inbyggd "dammsugare" som samlar upp de bortklippta skäggstråna i en liten behållare. Konstigt nog fungerar det! Det hade det nog inte gjort om jag befunnit mig i 80-talet - årtiondet som lovade himmelriket men som levererade den krassa verkligheten. Nu funderar jag på om jag även skall köpa en RoboMop från TV-Shop - den kanske fungerar just så bra som reklamen hävdar. VISA-kortet bränner i fickan.

* Jag tänker Big Jim och undrar hur indoktrinerad i amerikansk kultur var man egentligen där på 80-talet? Som kuriosa kan också nämnas att killen i syskonskaran känd som The Corrs heter Jim i förnamn.

En roddtur och ett besök i mathimlen.

När vännerna antingen har flytt landet, jobbar eller på annat sätt är oanträffbara blir livet ganska så sysslolöst. Så för att råda bot på detta tog jag bilen ut till morsan och satte mig där i solen med en laxmacka och Tandooriälgen. Solen bränner bra! Mitt planerade gymbesök skjuts snabbt åt framtiden och jag äntrar istället den lilla röda plastjollen och ror ut på sjön. Den är svårrodd och svänger och vrider sig som en skadeskjuten and. Så fort man släpper årorna så svänger den och lägger sig bakåfram. Näckrosbladen skrapar lätt mot jollens botten när jag ror. Några av dem fastnar på årorna. Efter ett tags rodd kommer jag in i den där kontemplativa takten där allt som hörs är den rytmiska plasket av åror som lyfts, droppet av vatten från bladen och årkultens tysta malande. Som en långpromenad - man tänker sällan så bra som då. Avverkar hela sjön fram och tillbaks innan jag drar upp jollen på stranden igen. Svetten rinner och musklerna stramar mellan skulderbladen.

På väg hem igen får jag äntligen ändan ur och besöker Göteborgs Orienthus. Kliver in i den svala entrén och finner mig plötsligt vara i mathimlen! Går som ett barn genom gångar sprängfyllda med burkar, flaskor och paket med konstiga namn och starka färger. Jag vet knappt vad hälften av sakerna är. Det finns två stora hyllor endast fyllda med olika sorters oliver. Längst in i lokalen finns en gigantisk disk fylld med färsk Baklawa i de mest fantastiska former och färger. I köttdisken får man själv peka ut vilken del man vill ha, sedan går de iväg och styckar åt dig. Och priserna är fantastiska! Köper konstiga téer, olivolja, halalkorv och diverse annat smått och gott. Här trivs jag. I'll be back!

Lördagskväll på Aftonbladets redaktion:

-Herregud! Carola trillade på scen! Framför kungafamiljen! Nu har vi underlag för en hel veckas utgivning. Sätt Johanna på storyn så kan resten få ledigt!

Om inte solen kommer till Björnen får Björnen komma till solen.

Eftersom solen bara tittade fram som pliktskyldigast i Göteborg under fredagen den 13:e så packade jag den guldgula bilen full med flickor, tre grekiskor och en svenska, och åkte på utflykt. Utflyktsmålet var Gullholmen/Hermanö på västsidan av Orust. Var tvungen att lyssna på reklamradio i en hel timme för att blidka töserna. Väl framme sken solen från klarblå himmel så att bilen glittrade som den guldtacka den är. Färjan över vattnet - och sedan infann sig den där semesterkänslan som gör det omöjligt att skynda. Man flanerar, sakta, och fånler litegrann. Medhavd picknick med ost, vindruvor, bröd, oliver, korv, jordgubbar och annat gott åts på en solig brygga. Kameror klickade och det oh:a och åh:ades åt maten och åt miljön omkring oss. Gullholmen betygssattes som mer sevärt än både Smögen och Marstrand. Observerade att min engelska sakta morfades och fick något konstig grekisk uttal. Kameleont. Solsvedda, glada och utmattade från sol och frisk luft rullade vi sedan hemåt igen. En bra dag!

Sandra utmanar, jag replikerar

Ni har säkert sett den tidigare, Listan. Den där man skall låta musikspelaren svara på frågor. Måste erkänna att jag fick bättre resultat förra gången jag gjorde testet, vilket kanske beror på att jag denna gången körde shuffle på all musik jag har i datorn (istället för den i mp3-spelaren) men here it goes!

1. Put your music player on shuffle.
2. Press forward for each question.
3. Use the song title as the answer to the question even if it doesn’t make sense. NO CHEATING!
4: Forward to: Pappa-Pata, Mästerfotograf Zany och Sportskriverskan Malin.

Will it be ok?
Sweet Jane (Mott the Hopple)

How are you feeling today?
OP8 (OP8 featuring Lisa Germano)

How do your friends see you?
Consummation (Nina Simone)

Will you get married?
(I can´t help) falling in love with you (UB40)

What is your best friend’s theme song?
Other days and different places (Screaming Trees)

What is the story of your life?
Dirty Girl (Eels)

What was high school like?
15 år bakåt och 15 år framåt (bob hund)

How can you get ahead in life?
Don't dream it's over (Paul Young)

What is the best thing about your friends?
King Kong (Tom Waits)

What is today going to be like?
Ruination day Pt. 2 (Gillian Welch)

What is in store for this weekend?
Reflected (Alice Cooper)

What song describes you?
Errare humanum est (Jorge Ben)

To describe your grandparents?
Sam Hall (Johnny Cash)

How is your life going?
Ögon (Havsänglar, dvs Kent)

What song will they play at your funeral?
Oh, well (Fiona Apple)

How does the world see you?
What becomes of the broken hearted (Jimmy Ruffin)

Will you have a happy life?
Red Alert (Basement Jaxx)

What do your friends really think of you?
The last trip to Tulsa (Neil Young)

Do people secretly lust after you?
BMW (Souls)

How can I make myself happy?
I know there is an answer (The Beach Boys)

What should you do with your life?
She's not you (Elvis Presley)

Will you ever have children?
Finest worksong (R.E.M.)

Kan inte riktigt stå för alla de låtar som råkade dyka upp här - speciellt inte en av dem. Vi kan väl se det som studiematerial för musikquizet? Please?

Den 6:e november 1632

Röken från det fuktiga träet sveper in hela gräsmattan i en tät Lûtzendimma. Yr av röken inbillar jag mig att jag är Gustav II Adolf. Den här gången blir jag inte skjuten.

Reservunderkläderna

Jag hatar att tvätta. Missförstå mig rätt - det är jätteskönt när det är gjort - men det är ju så himla tråkigt! Oftast drar jag mig in i det sista, vilket brukar resultera i att jag får någon kass tvättid en vecka framåt. Det är då man måste börja använda "reservunderkläderna". Jo, jag vet att ni har dem också; de där som är lite för blekta, kanske har något hål i sig, slappt resår, några trådar som hänger löst och som egentligen borde ha slängts för länge sedan. Reservunderkläderna alltså. Denna gången fick jag tag på en såpass sen tvättid att det hängde på de allra sista boxershortsen för att jag skulle klara mig. Ytterligare en dag och jag hade varit tvungen att köpa nya underkläder. Igen. Nåväl, de allra sista paret boxershorts är i mitt fall varken blekta, håliga eller trådiga. De är nästintill oanvända. Och de är gjorda av något konstigt, tunt och silkesliknande konstmaterial. Uuuuäähh! De råkade av misstag smyga sig in bland ett gäng andra underkläder vid någon shoppingrunda. Varje gång jag tvingas använda dem ställer jag mig frågan: Vilken kille vid sina sinnens fulla bruk köper svarta fejksilkesboxers? Det är ju... sjukt!

Fast jag antar att det kunde ha varit värre. De kunde ju ha varit tigerrandiga eller rosa.

Trotsade regnet och tog en tur in till stan för att fixa med vaccinering inför Kinaresan i september. Är nu vaccinerad mot Hepatit A/B, svartsjuka, mjäll och galna ko-sjukan. Det känns tryggt. Vänsterarmens värker som om den har blivit manglad av en knutte med basebollträ. Eller som om jag har världens träningsvärk.

Hyfsat händelsefull dag annars: Fikat på stan, köpt en (förhoppningsvis) bra bok - Tandooriälgen av Zac O'Yeah - samt agerat personal shopper åt en grekiska på besök. Har nu fastnat framför datorn med en stor skål glass framför mig. Det är väldigt påfrestande att ha semester!

Imse vimse spindel klättrar uppför trå'n.
Ner faller regnet, spolar spindeln bort.

På jobbet pratar vi om att ge en neutral och hållbar bas till en byggnad; d.v.s. att göra långsiktiga materialval och använda neutrala färger inne i själva byggnaden. Sedan kompletterar vi, om det behövs, med färg på den lösa och lättare utbytbara inredningen. En ofta använd kulör är ljusgrått, NCS S1500-N. Himlen utanför fönstret har varit ungefär så grå nu sedan någon månad tillbaks och jag saknar blått och bländande solsken! Det är snart mitten av juli och jag har ännu inte badat i havet. Balkonglådan jag planterade i för drygt en månad sedan har inte behövts vattnas en enda gång. Regnjackan är mer använd än shortsen.

Upp stiger solen, torkar bort allt regn.
Imse, vimse spindel klättrar upp igen.

Förhoppningsvis...

-15 millimeters and looking gooooood!

Quiz, lera och att skratta så att man tappar andan.

Söndagsquiz som vanligt - nu åter i vår regi. Efter ett manfall till förmån för Roskildes leråkrar var endast jag och Oskar kvar i stan, men vi höll fanan högt och genomförde arrangemanget med bravur. En för oss ny och väldigt uppskattad kategori var introtävlingen där vi hade mixat ihop 23 låtintros till en enda 4 minuter och 50 sekunder lång "låt". Anade viss frustration ute bland de tävlande! Blev sedan kvar ett antal öl till och tjötade med folk. Det var länge sedan jag skrattade så mycket på en enda kväll!

Hade i år planer på att åka till Roskildefestivalen, men valde till slut att inte åka. Det är jag glad över nu! Kajsa och Torbjörn skickade MMS därifrån i torsdags. Lägg märke till de fortfarande vita Lacoste-skorna. Imponerande och lite störande - hur lyckas man med det?





Jag var inte sen med att skicka ett kontrings-MMS och klaga på det myckna regnandet och den överhängande drunkningsfaran i Göteborg:

-Anna, I'll follow you tonight...

För drygt tre år sedan, i juni 2004, var jag på Picnic-festivalen på Storan. En av de stora anledningarna till att jag överhuvudtaget hade köpt biljett dit var för att jag ville se Tiger Lou spela. Av någon anledning hade de dock varit tvungna att byta speltid och gick därför upp på scen först av alla. Jag missade hela deras konsert. På deras speltid uppträdde istället den tänkta förstaakten: En ganska lång, smal, totalt okänd och väldigt blyg tjej som hette Anna Ternheim. Jag var sur. Jag ville inte se någon jäkla Anna, jag ville ju se Tiger Lou! Hon var svartklädd och hade en lång lugg som hängde tät framför ansiktet. Blicken var fast riktad mot marken och gitarren hölls krampaktigt framför henne som en sköld. Men rösten! Sval, med ett konstigt engelskt uttal. Håret reste sig på armarna och det spelade plötsligt inte någon större roll att jag hade missat Tiger Lou.

Den sjunde juli 2007 på Trädgår'n har hon nästan ett värre utgångsläge än vad hon hade den gången för tre år sedan. Konserten är ordentligt försenad och vi i publiken har tappat tålamodet. Det som tidigare var taktfasta handklappningar och rop för att locka fram musikerna har bytts mot visslingar och burop som växer sig allt starkare för varje ny pauslåt som spelas. Det måste vara varje musikers mardröm. Strax före klockan elva, fyra timmar efter insläpp, går ridån äntligen upp och Anna slänger sig direkt bedjande på knä framför publiken för att något försöka blidka irritationen. Sedan börjar de spela, och det är bara att kapitulera! Det är tungt, hårt och svart med trasiga gitarrer, feta synthar och en trummis som svingar stockar tjocka som manslår mot trumskinnen. Mäktigt! Av den blyga tjejen från 2004 som gömde sig bakom luggen syns inte ett spår när hon domderar sina musiker och teatraliskt gestikulerar till orden. I en paus efter tredje låten berättar hon om sin dag som började klockan sju i södra Frankrike och som efter tre flygplansbyten, spillt kaffe, regnvåta kläder och en, i vredesmod nästintill mördad, japan slutar i realtid, på scenen med en gitarr hängande runt halsen. Det räcker som förklaring för mig. Hon är förlåten. Bandet rockar vidare, för det är vad de gör: De rockar! Tidvis vanvettigt tempo och långa instrumentala stycken bryts av med lågmälda, svävande stunder. Efter de obligatoriska extranumren försöker vi åter få upp Anna på scenen. Det dröjer. Sedan föser hon draperiet åt sidan, grabbar tag i en mikrofon och förklarar att hon inte får spela mer för arrangörerna. Hon gestikulerar in bakom draperiet för att trots allt få en gitarr för att kunna spela en enda, sista låt. Hon får ingen gitarr. Då tar hon ett djupt andetag och börjar sjunga. Helt ensam på scen. Utan ackompanjemang. Och håret reser sig på armarna...

Today is a good day

Dassväder ute och färskpotatis kokande på spisen. Följer ett infall att fixa sill och potatis till lunch* med en förhoppning om att det kanske skall ge lite sommarvibbar trots allt. Sedan - ikväll - är det jag och Anna. Anna Ternheim** alltså, och kanske några andra som också vill vara med. Arrangörerna har i alla fall bestämt sig för att flytta konserten från blötgräset i Trädgårdsföreningen till det torra stengolvet inne i Trädgår'n. Jag tror att det beror på att Anna inte tycker om att folk kastar lera på henne.

* Eller ja... alla har ju hört talas om brunch, men vad heter egentligen ett mellanting mellan lunch och middag?
** Och det är gratis! Äntligen får jag betalt för mödan att släpa mig till Musikquizzen på Notting Hill alla dessa söndagskvällar.

På med regnkläderna för nu är det SEMESTER!

Ha det bäst vänner och se till att ni har väldränerade näthängmattor - det skulle ju vara lite pinsamt att dö av drunkning i en hängmatta! Tänk er rubrikerna i Aftonblaskan! Oh, the horror!

Är det inte lite elakt att boka in ett kontorsmöte med obligatorisk närvaro klockan 16.00 sista dagen innan semestern?
Nåja. Nedräkning pågår...

Linnégatan, torsdag 21:30

Cykeln rullar sakta fram på den breda trottoaren längsmed Linnégatan. After worken på Linnés Terrasser var trevlig, trots regnet som plaskade ner runt parasollen. Är mätt, lite full och ganska så glad. Tills jag möter klimakteriatanten med hunden. Hon är 60+, har en liten grå schnauzer och sådant där fluffigt, fult hår som tanter med 7-rumslägenheter i Linnéstan brukar ha. Hon skriker argt till mig Du, det är ingen cykelbana det här! Blir lite ställd och lyckas som hastigast klämma fram ett nedlåtande, lite småroat leende mot henne innan jag passerar. Sedan blir jag arg. Men stunden att kommentera har redan flugit förbi och alla de saker jag skulle vilja säga till henne gnager i huvudet. Elakheter och profana ord klänger och fajtas med uppriktiga frågor som undrar varför det överhuvudtaget stör henne; trottoaren är ju bred, nästintill tom och jag rullade sakta? Jag sjuder trots den svalkande vinden. Varför är jag alltid så flat när jag hamnar i sådana situationer? Om jag hade fått det ur systemet direkt skulle jag mått så mycket bättre. Men nu rullar jag framåt längs Tredje Långgatan och tänker nästa gång tanten, nästa gång!

-Lou Reed-skivan?-Nä, filmen.

Onsdag och regnet faller hårdare och mörkare för varje timme. Alla lamporna är tända på kontoret men det är ändå mörkt inne. Alla arbetar i intensiv tystnad med lurar på huvudet. Segt. Så när Oskar sms:ar och frågar om jag vill följa med på bio för att se Transformers tänker jag ja, va fan? Varför inte? Meningslös action och ett grått och meningslöst väder. Två minus blir väl plus? Så efter jobbet tar jag en tur på stan för att fördriva tiden. Ställer mig sedan utanför bion och väntar. Träffar på en glad Anya och det visar sig att hon också skall se filmen. Det var evigheter sedan vi träffades sist. Med ett glatt fnitter säger hon En hel salong med bara grabbar - nu skall jag ragga! och studsar in i entrén. Sedan dyker Oskar upp och vi banar väg genom horder av finniga tonåringar in i det popcornluktande mörkret.

När vi drygt två timmar senare kommer ut ur salongen har solen anlänt. Allting känns plötsligt så mycket lättare, och det är två dagar kvar till semestern...

Ja filmen ja. Den var... ähum... underhållande. Väldigt macho-amerikansk. Jag somnade i alla fall inte. Och så finns det ju en viss subtil, och säkerligen inte avsedd, humor i en stor robot som med djupaste basröst säger något i stil med: We lost one good friend, but we gained many new. Killar visar känslor, typ.

Djupare tankar innan semestern

Varför heter det oväder? Det är ju sällan så mycket väder som just då.

Djupa tankar innan semestern

Jag förstår inte varför det heter dåliga förevändningar? De är ju jättebra att ha!

Jävla Pohlman! Nu har han till och med lyckats klämma in regnskurar mellan regnskurarna.

Om att se så klart att man blir blind...

Följer med arbetskamraten hem för att titta på den nya lägenheten; den med det nyslipade, lutade och vaxade golvet, och hon är så besviken. Hantverkare som inte har skött sig, inte städat samt inte gjort ett fullgott jobb. Men jag står där, tittar och förstår inte. För golvet är fint. Om man anstränger sig lite så kan man se att det inte är helt jämnt, men det är trä - det uppför sig så. För hon ser den så tydligt. Bilden. Om hur det skall vara. Etsad hårt på insidan av ögonlocken. Så hårt att när hon väl har verkligheten framför sig skyms den bakom drömmen.

Och när jag går ner till min cykel börjar regnet falla igen.

En vecka kvar till semester och aldrig har en vecka framstått som så lång. Måndagstrött, oinspirerad och med en myrstack av solläsaslappabadafika-känslor under skinnet sitter jag på en stol som känns alldeles för obekväm för mig just nu. Och tankarna är på långpromenad någon helt annanstans...

En linslus rapporterar om russin

Gör tappra försök att vänja mig vid att vara linsbärare. Det går sådär. Det är jätteskönt de stunder det fungerar, men mestadels känns det som om jag har torkade russin instoppade i ögonen. Man skall INTE ha russin i ögonen, så mycket vet jag. På sin höjd kan russin finnas i yoghurten på morgonen, aldrig i bröd* och absolut inte i ögonen. Minns detta lite svagt från hemkunskapsundervisningen på högstadiet, så jag antar att det var någon nytta med de lektionerna?. Börjar misstänka att jag är tvungen att återuppta glasögonbärandet igen.

* Russin i bröd är ett otyg som borde bestraffas å det grövsta. Frukt skall överhuvudtaget inte finnas i mat (förutom då ananasen på pizzan). Det är säkert Mat-Tina som har infört russinbrödsplågan. Hon är ond.