Frisk som en nötkärna!

Eller tillbaks på jobbet och hyfsat frisk i alla fall.

Den som kom på uttrycket frisk som en nötkärna måste ha varit lite sjuk. Eller möjligtvis varit biolog med forskningsinriktning mot nötter. Fast det borde väl rimligtvis också räknas som en sjukdom? För blir man verkligen nötforskare om man är vid sina sinnens fulla bruk?

Dessutom skulle man ju bli kallad Nöten av sina kollegor...

Utan snus* i åtta dagar försmäktar jag på denna ö.

Tom Hanks karaktär i filmen Cast Away hade det ganska så tråkigt. Just nu har jag det ännu tråkigare. Han hade ju åtminstone några kokosnötter att prata med.

Måste även erkänna att jag inte klarade mig utan kaffe. Vet att jag skulle hålla mig endast till vatten, men.. förlåt Sandra! Jag var vek, sjuk och klockan hade ju passerat lunchtid för länge sedan. Jag hade dessutom inga kokosnötter.


*För att vara politiskt korrekt och för att inte bli anklagad för att göra reklam för hälsofarliga produkter så får du här byta ut snus mot valfri last: Kaffe, godisbilar, TV-serier, sällskap, mobiltelefon etc. Jag vill även avsäga mig allt ansvar ifall du skulle överdosera på denna valda last.

The not so fast and the furious...

Eftersom jag i morse konstaterade att jag nog får stanna hemma även idag så får jag försöka sysselsätta mig med andra saker än jobb. Här kommer därför en högst objektiv och hyfsat aktuell filmguide för er:

The Science of Sleep
Nu snackar vi bisarr och lekfull film med väldigt otydliga gränser mellan dröm och vakenhet. Ett extra plus i kanten för de två huvudrollsinnehavarna* och att filmen växlar mellan engelska, franska och spanska i en härlig röra. Gillade ni Eternal sunshine of the spotless mind så vet ni ungefär vad ni kan vänta er eftersom detta är samma regissör. 8 koppar espresso av 10 möjliga.

Pans labyrint
En mörk, ganska brutal, spansk film som även denna pendlar mellan dröm och vakenhet. En hel del grafiskt våld och kanske filmhistoriens mest osympatiska "skurk". Förvänta er inte att se någon feelgood-film; har fortfarande, efter 2 veckor, inte bestämt mig för om jag tyckte det var ett glatt eller sorgligt slut. Men samtidigt är filmen så fantastisk! Gå och se! En filmupplevelse som varar länge, det blir därför 7 av 10 koppar latte.

Farväl Falkenberg
Ett litet tips till huvudkaraktärerna: Klipp er, väx upp, skaffa vettiga jobb och flytta ut från morsan och farsan så kommer ni må mycket bättre! Och sluta nu för guds skull snacka om Oscars och andra priser. Om ni har tur kanske jag orkar se klart filmen. 3 ganska så ljumma koppar Nescafé.

Babel
Brad Pitt har skägg och verkar ganska så normal här. Cate Blanchett är bra, blekhyad och vacker som vanligt. Kanske lite blekare än vanligt i stora delar av filmen. Tre olika sammanflätade historier som utspelar sig i Marocco, Tokyo och USA/Mexico. Riktigt bra karaktärer som engagerar, och det känns som om filmen vill säga något viktigt. Frågan är vad? 6 av 10 koppar espresso.

Stranger than fiction
Jag hatar Will Ferrell! Han är irriterande. Fast här är han faktiskt helt OK som den trista kontorssnubben som börjar höra en speakerröst som kommenterar allt han gör. Han finner sig snart vara huvudrollen i författarinnas Kay Eiffels nya bok. För att göra saken ännu värre så brukar alla hennes huvudrollsinnehavare dö i slutet böckerna. Bisarr och riktigt schysst film! Dustin Hoffman är briljant som vanligt. 7 av 10 koppar espresso. Grafiken som blandas med filmsekvenserna är bara den värd en extra titt, och ger därför en liten panini som serveras till kaffet.


*Kan förövrigt varmt rekommendera skivan 5-55 som Charlotte Gainsbourg (kvinnliga huvudrollsinnehavaren) släppte i höstas. Självklart måste ni även lyssna på hennes farsgubbe, Serge. Ni vet han som gjorde den briljanta "porrlåten" Je t'aime (moi, non plus)?

Helsinki

Är bara lite uttråkad just nu.

Hittade en fantastisk blogg och bara måste sprida den vidare! Konceptet för bloggen är att vem som helst får skriva vykort med hemliga bekännelser på. Dessa läggs sedan upp på sajten.

Tänk jag drömde i natt att jag hade en katt, å den åt bara sill å potäter. Ni får tro't om ni vill, men potäter å sill är det enda min kattunge äter.

Drömde en konstig dröm i natt: Att jag tappade alla mina tänder. En efter en.

Eftersom jag är en såpass van och rutinerad drömtydare så tolkar jag det som att jag kommer att hitta kärleken och leva lyckligt resten av livet.

Jag ser ljuset.... det är så vackert här!

Jag försökte verkligen med allt. Även de omtvistade strumporna. Damn!

Skall kurera mig genom att titta på DVD-filmer (har både Babel och Volver hemma!), läsa, dricka kaffe och sova. Och så kanske blogga lite emellanåt om hur hemskt allt är och hur synd det är om mig.

För som ni vet så är varje manlig förkylning att jämställa med en nära-döden-upplevelse.

Lätt frossa, snuva och ont i halsen...

Whisky, C-vitamin, potatismjölsvatten, tidig sänggång, Esbiritox, Echinaforce, strumpor, halsduk och balkongdörren vidöppen för vädring.

Nu jävlar i mig skall jag inte bli förkyld!

40

Snöns vithet, och jag halkar till Slottskogen. 40-årsfest i ljusslingors skenande. God mat, folk och mingel. Träffar trevlig, söt, blond tjej som inte verkar ingå i den allmäna parbildningen på stället. Klart intressant! Senare. Min bordsdam presenterar sin flickvän: Trevlig, söt, blond tjej. Damn!

Lärde mig ett nytt ord: Högreståndsdans.
Ser bilder framför mig på en stel dans där man inte kan bli svettig.
Undrar om ABF har kurser?

Morgon.
Lördag.
Och jag är utsövd.

Ljust ute, Säkert! på hög volym, kaffesmak i munnen och bra humör i huvudet. Fest ikväll. 40 år. Det här ser ut att bli en bra dag.

Ha en skön helg vänner!

Att lära gamla hundar att sitta. Eller att lära gamla människor att maila.

För några år sedan skaffade min mor en ny dator och förpassade den gamla till min mormors ömma omvårdnad. Missionen var glasklar: Lär mormor att maila, surfa och skriva enkla dokument i Word. Det låter lätt. Problemet var att vi var tvungen att börja från början. Alldeles från början. Ibland glömmer man hur många saker man tar förgivet. Som alla datorrelaterade fackuttryck:

-Detta är en mus. Med musen rör man pilen här på skrivbordet. Det heter så. Skrivbordet. Här har du en mapp. I mapparna förvarar man dokument.

Mormor får pröva att använda musen och börjar genast att, på bordet, vrida den runt sin egen axel. Vi rättar: Rör framåt, bakåt och åt sidorna. Förstår du? Javisst. Vrider runt igen. Muspekaren står nästan stilla.

Efter lite fler övningar börjar sakerna flyta på ganska bra, även om hon fortfarande tror att hela maskinen skall explodera ifall hon trycker på fel knapp. Vi bestämmer oss för att det är tillräckligt med undervisning för dagen och förklarar hur man stänger av datorn. Då kommer den klockrena och ytterst logiska frågan:

-Varför skall jag trycka på knappen som heter START när jag vill STÄNGA AV datorn?

Tidsluckor, vitt pulver och oskrivna regler. Eller varför vissa personer skulle förbjudas att vandra på stans gator.

Just nu känns livet som om jag vore med i ett avsnitt av Star Trek. Ett lågbudgetavsnitt av Star Trek utan påkostade scenografier, tokroliga sparkdräkter, hightec-vapen eller påklistrade spetsiga öron. Bara jag och en time-warp.

Jag kom i morse till jobbet, satte mig framför datorn, och sedan var klockan plötsligt 5 och det var dags att gå hem. Hade stora problem att specificera i tidkortet vad jag hade gjort, så jag fördelade tiden förhållandevis jämnt över de tre projekt jag hållit på med. Det löser sig, sa han som sket i bassängen.

Ute på gatan var det vitt och ganska så kaotiskt. Bestämde mig för att ta vagnen hem eftersom isen bet mig så hårt i kinderna att jag måste sett ut som om jag rodnade okontrollerat. Det var det dock ingen som märkte eftersom alla verkade djupt koncentrerade på att se var de satte fötterna. Vagnen var inställd. Nej, rättelse: Alla vagnarna var inställda, eller åtminstone grovt försenade.

Sadlade apostlahästarna och satte av hemåt. Halva stan verkade dock ha valt samma transportmedel, och jag tvingades kryssa mellan orutinerade fotgängare för att komma fram. Till saken hör att jag går fort. Jättefort. Syftet är ju att ta sig från en punkt till en annan, så jag förstår inte varför man skall lôsa* när man kan gå fort? Det har hänt att jag har blivit ompromenerad. Någon enstaka gång.

Som rutinerad fotgängare så känner jag självklart till de oskrivna regler** som finns på stans trottoarer. Majoriteten av folket som var ute idag gjorde dessvärre inte det. Så för dem har jag nu tagit mig friheten att sätta dessa regler på pränt:

• Om man är två eller flera som går i bredd så lämnar man plats för mötande eller upphinnande fotgängare.
• Om man blir upphunnen så saktar man antingen ner för att släppa förbi, eller så ökar man farten och behåller försprånget. Det är absolut förbjudet att hålla samma hastighet som den upphinnande parten***, såvida man inte känner personen ifråga.
• Grön gubbe = Gå. Le samtidigt lite nedlåtande åt bilisterna vid rödljuset.
• Röd gubbe = Gå ifall det inte kommer några bilar. Ifall det kommer bilar: Stå halvvägs ut i gatan, bläng argt på bilisterna och se om du kan få dem att stanna ändå.
• Orange gubbe = Någon som helt saknar god smak och färgseende. Eller en vägarbetare. Ignorera.
  
• Bilar är hårda. Men de är lätta att repa.
  
• Pensionärer och barnfamiljer får endast promenera på stan mellan klockan 9-11 och 13-15. Övrig tid reserveras för normala, målinriktade människor.
  

*Lôsa = Göteborgska för att dra fötterna efter sig; motsatsen till skynda.
** Denna regeln upphör att gälla för dig så fort du sätter dig bakom ratten på en bil. Då gäller istället de oskrivna bilistreglerna som kanske kommer avhandlas vid annat tillfälle.
*** Jag var med om detta vid ett tillfälle när jag vandrade i samspråk med en kompis. När vi saktade ner för att släppa förbi så saktade också vår förföljare ner. Ner vi ökade så ökade hon. Hon höll sig hela tiden två steg bakom oss. Tillslut korsade vi gatan för att bli av med henne.

Föräldrafällan

Ibland händer det att man är med om saker som gör att allting omkring dig ses som ur ett annat ljus. Det kan handla om att du kanske träffar någon som utmanar dina tidigare tankemönster och får dig att ifrågasätta sådant du tidigare tagit för givet; du är får en sjukdom som får dig att ompröva hela ditt liv osv.

Sedan finns det de som blir föräldrar.
De blir något mer osympatiska.

Vänner som tidigare var helt normala människor med intressen och fritid transformeras plötsligt till "bulldozer-morsor"* som tycker det är helt okey att prata babyspyor och rännskita vid lunchbordet på jobbet. Oftast om dess konsistens och lukt. Visst, ungar kan vara gulliga, det erkänner jag. Deras avföring är det inte. Samtalsämnena blir lidande eftersom de nyblivna föräldrarna varken läser, ser på TV, upplever eller planerar någonting som inte innefattar blöjor, barnmat, snuttefiltar, bröstpumpar eller familjeliv. Idolbilder på Johnny Cash och Dalai Lama ersätts med böcker av Anna Wahlgren och miljarders babybilder. Du får till och med julkort med barnets bild på.**

Skulle man mot förmodan någon gång efter flera månaders tjat få chansen att träffa föräldrarna utan barn i närheten så går det lätt överstyr.
Ett varningens ord: Ge aldrig alkohol till småbarnsföräldrar, de kan inte längre hantera sådana saker. De är som Gremlins. Fast inte så gulliga.



* Bulldozer-morsor uppträder oftast i flock på 3-4 mammor. De kan särskiljas från vanliga morsor genom att de går flera i bredd på trottoaren och skjuter barnvagnen framför sig som om den vore en bulldozer. Detta brukar resultera i att mötande fotgängare får kasta sig åt sidan för att undvika bli manglade av de oftast knallröda kombivagnarna med tillhörande barnnamns-registreringsskyltar. Barnvagnen används också för att forcera tättrafikerade överrgångsställen, oftast enligt devisen "bilar är mjuka - barnvagnar är hårda".

** Varför?! Är detta intressant för någon förutom barnets föräldrar och gamla tant Agda 95 bast?

Domedagen är nära!

Nu är det en ny vecka och vi har vandrat ännu någon dag närmre domedagen. Det finns nämligen folk som på allvar hävdar att Jesus lever; Att han är en dvärg i högklackade skor som lever någonstans i Hollywood. Emellanåt gör han filmer som ses av massor av människor. I alla hans filmer finns minst en scen där han springer väldigt fort. Helst skall han också vara barbringad i någon scen. Troligtvis är detta inskrivet i hans kontrakt. Jesus verkar vara väldigt fåfäng.

Om det är så att detta är Jesus måste jag nog tillstå att domedagen är nära.

Eller så har den redan varit.

Släkten är värst...

Ibland är det bra att utmana sina fördomar.
Således gick jag ikväll på After Work på Lounge, någonstans på den nedre delen av helvetets förgård - även kallat Avenyn. Hamnade i samspråk med två grekiskor, en iranska och en svenska (med syrisk fästman). Multikulti värre! Ämnet var bröllopsgäster. Antalet bröllopsgäster närmre bestämt. Allmän konsensus (mig ej medräknat) var att man måste bjuda minst 200 personer i den närmsta släkten, annars förolämpade man de som inte blev bjudna.

-200 personer!?
Försöker vid detta laget i mitt stilla, och ganska alkoholinlindade, sinne räkna ihop min närmsta släkt: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8...
Någonstans vid 25 börjar jag märka att jag inte längre vet namnet på dem, alternativt vet deras namn utan att ha någon aning om vilka de är. Antar att de inte är nära släkt då? Börjar även misstänka att svensk släkt inte riktigt är samma sak som många utländska släkter - och att min släkt kanske är mer onormal än vad jag trodde? Tunga tankar en fredagskväll!

Räknar därpå snabbt ut att huvudräkning aldrig kan vara bra en sådan här kväll. Det kan rent av vara skadligt. För att förhindra överansträngning eller mer bestående men bestämmer jag mig för att det nog är bäst att röra sig hemåt.

Endast folk som inte har nått liv skriver inlägg på bloggen varje dag.

Baciller och dunderdroppar

Såhär i förkylningstider får man alltid höra om diverse olika huskurer som skall bota den onda förkylningen. Det handlar om mer eller mindre goda kurer som bl.a. råa ägg blandat med vitlök, ångbad för att rensa "snorgångarna", varma bad, kycklingsoppa, bastubad, whisky, honungsvatten, vitlöks- och ingefärs-te samt mentol.

Nu undrar jag: Vad fungerar egentligen? Vad är just Din dunderkur?


Min starka övertygelse är att whisky är bra. Mot det mesta. Skulle det inte fungera så har du bara druckit för lite.

Antiklimax

Jag väntade och väntade. Hade espressobryggaren igång så att jag skulle kunna bjuda blomsterbudet på kaffe ifall han/hon skulle dyka upp. Så slutligen dök en Alla Hjärtans Dag-uppvaktning trots allt upp: Ett gulligt sms.

Det var från Mormor.
Verkligen jättesnällt av henne. Fast det gjorde mig lite mer deprimerad.


Jag har onekligen en cool mormor som kan sms:a.

Det finns en del folk som borde tvingas till att löpa gatlopp nakna, bli uthängda på kvällstidningarnas löpsedlar eller äta inälvsmat. (Kan inte riktigt bestämma mig för vilket alternativ jag tycker är värst.)

Jag talar naturligtvis om de som inte fyller på tork- eller toalettpapper efter sig när det tar slut.

Alla hjärtans dag...

Jaha. Då var det dags igen. Alla Hjärtans Dag.
I år förväntar jag mig en jättestor säck med brev och andra kärleksbetygelser.

Fast det kanske inte fungerar så att man får sådana retroaktivt för gångna år?

Vaknade med lätt snörvel och stressade. Yoghurt och en promenad. Sedan jobb i kubik. Räkna siffror där inget stämmer. Börja om. För många möbler. Inte tillräckligt många möbler. Ont i hjärnan. Räkna igen. Fel. Igen. Sedan lunch: Indiskt. Macchiato på kontoret. Mer siffror och littera. För många trunkar, inget stämmer. Börja om. Nu vill jag inte mer. Nu gick visst alla andra hem. Börja om. Överstrykningspenna, rödpenna, svartpenna. Helvetes Excel-fanskap!
Slutligen: Den felande siffran. Skönt.

Nu.
Krashad i soffan. Mardrömmer siffror och bokstavsbeteckningar.

Jag har köpt nya, fina osthyvlar på IKEA. De är i rostfritt stål och skär osten jättebra. Det allra bästa med dem är att de klingar som ett samuraj-svärd från en dålig Hollywood-film om man råkar stöta till något med dem.

Kom inte och säg att det inte är macho att äta frukost!

Saker jag såg på mässan:

En fontän som såg ut som en vulkan.











Paraplyer så att man inte skulle bli blöt. Inomhus.







Några andra som också tog hela tillställningen som en lek. Sunt.








En stor självlysande tomte. Den var lite skrämmande.









En stor och elak snögubbe








En monter med olikfärgade koskinn. Classy!





En annan koskinnsmonter, komplett med levande indian strax utanför bild. Kunde inte med att fota honom. Även jag har mina gränser.







Världens längsta man bärandes världens minsta väska.

Tunnelbaneseende

Gulllmarsplan verkar vara ett populärt ställe. Från att ha varit ett lugnt, skönt och ganska så tomt tåg så fylls det här plötsligt av skränande, folkölsdrickande och marijuanadoftande kids. De verkar glada. Glädjen skulle kunna bero på att de är på väg bort från Gullmarsplan.

Liljeholmen. En inte så ung ryska med en gigantisk frisyr värdig Dolly Parton, en u-ringning värdig en porrstjärna, höga klackar värdiga Prince och en praktfylla värdig Boris Jeltsin, raglar av tåget pratandes i en bjärt röd telefon. Hon kämpar hårt med att hålla gravitationen stången och är flera gånger på väg att dråsa i backen. Under hela balansakten rör sig inte telefonen en millimeter från örat. Den sitter som klistrad. Rutinerat.

What a mäss!

Jag trodde aldrig att jag skulle säga detta, men Orup har rätt. Hans låt Stockholm framstår i allt större grad som ett profetiskt mästerverk. I alla fall sett utifrån den del av texten jag kan: "Stockholm har blivit kallt!" För kallt är det. Det finns något vitt på marken utanför fönstret. Har en känsla av att vi har haft något liknande i Göteborg, fast där ändrar det snabbt färg till grått. Samma fast annorlunda. Tomatoes - tomatoes.

Vandrade igår flera mil och tittade på miljarders möbler som alla såg precis likadana ut som förra året. Hrmpf!
Roade mig istället med att hitta den bästa gratismaten. RH-stolens sushi vinner matkategorien och finska Martela hade mässans klart bästa kaffe. Influgna baristor från Helsingfors slår stort! Var tvungen att återkomma för en eftermiddagskaffe också. Heja Finland!

Försökte också hitta mässans klart smaklösaste monter. Kan locka med fullsize självlysande tomtar samt en monter där ALLT var i koskinn. Koskinnen kompletterades av indianska trummor, drömfångare samt en livs levande indian! Bilder kommer på söndag.

Nu strax dags att försvinna ut på stan några timmar. Det verkar bli svårt att hinna med "de tre orgeltörerna" denna helgen. Raincheck?

Möbler, snittar och en sängplats.

Imorgon bitti, eller kanske snarare sent i natt, bär det av upp till den kungliga hufvudstaden. Tänker tillbringa uppresan slumrandes i en tågstol (vyssjad av sköna toner från Timbuktu) samt drickandes kaffeblask i fikavagnen. Schysst med ett avbräck från jobblunken, även om detta också är jobb.

(Jag skulle här kunna hävda att chefen hotade med "tusen nålar" ifall jag inte åkte upp, men det gör jag inte. Det skulle vara att ljuga.)

Anledningen till resan är att jag skall titta på stolar* - det kan man göra i Stockholm om man är uttråkad. Planerar också att dricka gratis vin, mingla med små- och storheter, samt äta snittar. Det kan man också göra. Även om man inte är uttråkad. Om det hinns med kanske det kan bli ett första möte mellan "De tre orgeltörerna" - ett alldeles storartat projekt initierat av Lill-Krizan. Man kan se det som en blandning mellan de tre musketörerna, Casanova och Back Street Boys. Fast på ett bra sätt. A. vet nog inte om det här ännu, men han skall också vara med. Samling vid Storkyrkans orgel någon gång. Jag tar med saft och bullar.

Efter att ha fått ett väldigt sent återkallande av utlovad sängplats fick jag imorse ringa runt och leta ny. Kan som tur är få sova hos E istället. Min räddare i nöden! Det känns tryggt! Tar med två vinflaskor till henne. Minst.


* Scandinavian Furniture Fair (Möbelmässan; för er som är illiterata på ett strikt brittiskt sätt). Det konstiga med denna mässan är att man spenderar hela dagen ståendes - och detta på en mässa med tusentals stolar!


Nästa vecka på En Espresso för Själen:
Hur man skiljer en Arkitekt från en Inredningsarkitekt baserat på klädsel, språk och uppförande.

Jag går förbi två småtjejer på gården står och leker med en fotboll:

Jag: Spelar ni fotboll?
En av tjejerna lite uppfordrande: Nä, vi leker fotboll.

Klockren logik.

Någon har googlat efter frasen "desperata killar" och hamnade här.

Shit.
Jag är påkommen.

Björnen och kyrkligheten

För ett knappt år sedan dejtade jag en tjej som spelade orgel. Vi snackar inte om några små tramporglar - vi snackar megaorglar. Kyrkorglar. Varje komposition hon spelade verkade vara som ett smärre gympingpass. Det var inget fel på koordinationen - hon läste och spelade 4 olika notrader samtidigt: En för varje hand och en för varje fot!

Imponerande.
Det hade jag aldrig klarat. Jag är kille.

För att kunna öva så hade hon sett till så att hon fick disponera orglarna i några av stans olika kyrkor. En av favoriterna var Vasakyrkan, och efter en repning hade hon glömt att lämna tillbaks nyckeln. Hon konstaterade snabbt att det var ett perfekt tillfälle för mig att få en privatkonsert. Sagt och gjort - vi gick dit en sen kväll, låste upp kyrkan, startade upp orgeln, och hon satte igång att spela. Jag satt ensam på en bänk långt fram i kyrkan för att få den bästa akustiken. De djupaste bastonerna fick hela mig att vibrera. Mäktigt!

I slutet av konserten så dyker kyrkoheden upp. Han reagerar inte nämnvärt över att vi är där; jag antar att han ganska så snabbt inser att kyrktjuvar inte brukar vara så duktiga på att spela orgel. Han sätter istället igång med att samla in psalmböcker, ställa iordning stolar mm.

Den sista tonen klingar ut och min dejts ansikte dyker leende upp ovanför balkongens balustrad.



Då säger jag det.
Rakt framför kyrkoherden.
I kyrkan.

-Fan vad fint du spelar!

-Heureka!

Nu har jag kommit på det: Jag måste gifta mig rikt.
För jämställdhetens skull, självklart inte för pengarna.

Vid närmare tanke så måste jag nog ta pengarna också för att kunna väga upp att så många kvinnor har gift sig med rika män.

Som sagt: Endast för jämställdhetens skull.

Utflykt, invitation och ihopflytt

Var på utflykt till förorten i lördags kväll. Gamlestan. Man fick åka spårvagn jättelångt och folk pratade på språk jag inte förstod. Jag tror det kan ha varit utrikiska. Som tur var så bodde L där så hon kunde ta hand om oss, för jag tror nog att vi var lite uppskrämda och förvirrade när vi kom fram. Vi drack vuxen-läsk och åt kakor, sedan tog vi lokaltrafiken hem också. För man räknar väl taxi som lokaltrafik?

Det var förövrigt en alldeles lysande ihopflyttningsfest! Tack för att jag fick komma!

Var förbi H&M efter jobbet idag.
De har en jeansmodell med det talande namnet Fit Sliq.

Antar att den som kom på det namnet inte talar svenska.

Jag är en snäll och fredlig man som tycker att små barn kan vara gulliga, och jag kan även tänka mig att klappa på husdjur emellanåt. Ibland är det dock som om självaste djävulen kommer i mig och jag får en obetvinglig lust att skada. Ni kan vara lugna; jag har inte faktiskt skadat någon, och ni ligger inte i skottlinjen - såvida ni inte är kvällstidningsskribenter eller fåglar. Det är oftast de som sätter mitt blod i svallning.

Så när jag idag gick förbi den lokala närbutiken (som även skyltar med att vara ostbutik - köp ALDRIG en ost där!) och såg löpsedlarna, så steg mitt blodtryck till sensationella höjder. Hur kommer det sig att kvällstidningarna finner det intressant att sätta nyheter om Kikki och Luuk på löpsedlarna under en fet rubrik där det står EXTRA? Och hur fasen kommer det sig att folk köper skiten?

Jag skiter högaktningsfullt i att Kristian Luuk har skrikit könsord till publiken på Melodifestivalen. Förmodligen förtjänade de det eftersom de var där i första hand. Och att Kikki Danielsson är full på scen är väl ingen nyhet? Tragiskt måhända, men det är definitivt ingen nyhet.
Jag förstår inte hur en "journalist" eller chefsredaktör på dessa så kallade tidningar kan sova gott på natten, eller för den del känna att de gör ett gott arbete. De förpestar samhället. De borde skämmas. Och efter det borde de bli satta i arbetsläger på Kamtjatkahalvön.

Björnen vs. Skatorna: 1-0

Who's your daddy?

Dagens goda gärning är avklarad. Nu kan jag vara elak igen!

Idag har jag hjälpt C bära saker som skulle köras till tippen. Allting skulle packas in i den lilla Volvo-sedanen. Efter lite pusslande och lite "kreativ omstrukturering" av några möbler - genom att C's far helt sonika slängde dem i marken - så fick allt plats i bilen. Blev lite chockad över denna för mig tidigare helt okända, mörka och destruktiva sida hos honom.

Efter en semla och lite kaffe på Zenit så tror jag mig nu ha kommit över chocken.

Har idag också jobbat hårt med en ny skatskrämmare: Bird Killer v.3.0
Hittills har skatorna avgått med seger i detta ställningskrig. Tänkte först byta koncept helt och sträcka ståltråd härs och tvärs mellan tak och "sittplats" och på så sätt göra det ganska så trångt och obekvämt för dem. Om de dessutom kommer flygande i tillräckligt hög fart skulle man kanske som bonus kunna få till en sån där "äggskivnings-effekt", fast med skator istället för ägg. Efter lite eftertanke kom jag fram till att det kanske inte var så smart att balansera riktigt så högt upp som detta krävde. Det kan ju trots allt göra lite ont att trilla ner 4 våningar och landa på hård asfalt. Har därför arbetat vidare med samma koncept som tidigare. Fast bättre. Och lite elakare.







Bird Killer v.3.0
Ifall den här modellen visar sig vara effektiv så kommer jag att sälja den här på internet . Den kommer då även finnas i rosa lack med bolltofsar för er som tycker att svart eltejp och galvade skruv ser för grovt och primitivt ut.
Om behovet finns kan den även tillverkas i storlek XXL - mot svanar.

På spaning efter den tid som flytt. Del 2

Igår var en bra dag! Lagom mycket jobb, ett möte och representationslunch. Sedan champagne och chokladkaka till eftermiddagsfikat. Alltid champagne när vi har vunnit en tävling!

Som sig bör så sätter bubbel fart på festhumöret så vi gick vidare till Stearin på Tredje Långgatan för lite after work. Detta ställe ligger förövrigt i samma lokaler som det gamla Jazzcaféet, där jag suttit många långa timmar med en och samma kopp te i djupa diskussioner om livets mening, om hur kassa New Kids on the Block är och vad The Cure's låttexter egentligen betyder. Det är preskriberat nu - det var trots allt c:a 15 år sedan. Jag var ung. Diskussionerna igår var mycket bättre!

Eller var de det? Vid närmare eftertanke så snackade vi ju om nästan samma saker, fast i en mer modern skepnad ...

Ifall någon undrar vad boskapskolikpulver heter på tyska så kan jag här avslöja att det heter viehpulver.

Ibland undrar jag ifall någon på firman som gjort vårt ordlisteprogram har haft för lite att göra. Eller så har han/hon bara väldigt konstiga intressen.